Mobbning.

Den sista tiden har en videoupptagning från en mobbar/mobboffer-uppgörelse florerat i media.
Människors reaktioner över filmen är, liksom under alla andra "tillfälliga uppenbarelser", starka och vissa menar att personen i filmen gör helt rätt medan andra visar skepsis mot beteendet.
Hur man än ställer sig till händelsen väcker filmen en debatt som tidigare verkat på helt andra plan än gräsrotsnivå.
Men trots existerande anti-mobbningsgrupper som Friends och BRIS tycks problemet kvarstå...

Att trycka ner andra individer är ett alfa-beteende som ligger djupt rotad i vår "reptilhjärna" sedan (kanske ännu längre tillbaka) äldre stenåldern.
Ett alfa-beteende förklaras enklast via djurriket där beteendet praktiseras nästintill konstant.
Till alfahanne utses den starkaste individen (med bäst gener) och ett vanligt sätt att mäta sin styrka är just genom fysisk kamp.

När det kommer till mobbare ligger problemet inte bara i alfa-beteendet utan också i uppfostran, dock inte bara från föräldrarna.
I en värld där grundprincipen bygger på "den starkes överlevnad" har människan tagit sig grova friheter i och med sin exploatering.
Gener som skulle ha försvunnit med evolutionens hjälp existerar fortfarande i våra kroppar då vi röjt bort alla hot mot vår individuella existens.
Idag utnyttjas detta då vissa individer skapar sig en bytesmarknad där man utlovar säkerhet till svagare diton i utbyte mot arbetskraft.
Det finns dock möjligheter till avancemang inom detta samhället för att undkomma de fängslande kedjorna men för att nå dit måste man anstränga sig ytterst och i processen skrapa bort varje uns av empati man har för sina medmänniskor.
Detta görs bl.a. med betyg (som hösten 2012 skall implementeras fr.o.m. årskurs 6).
Utefter dessa skapar man ett värde som stämplas på individen som i sin tur måste kämpa för att öka/hålla fast vid sitt samhällsvärde.
Äldre människor har utsatts för trycket såpass länge att de lärt sig ignorera det men tyvärr förlorat "gnistan" i processen (detta förutsatt att de tagit sig igenom skolåren oskadda), men yngre individer har inte samma stabila grundkonstruktion och har lättare att duka under för pressen.

För att arbeta bort mobbningen måste vi ta oss en allvarlig funderare på hur vår samhälls-/uppfostringskultur ser ut då problemet INTE endast skapas utifrån förutsättningar i skola och hemmiljö.

Tack för att du valde att läsa min blog.

Feminism eller jämlikhet? REVIDERAD

Ett par år i efterhand anser jag revidera detta inlägg.
Egalitarism och feminism är och förblir begrepp som inte går att slå samman då det ena får plats i det andra men inte nödvändigtvis tvärt om.
Därav brister detta inlägg i sakfrågan.

MVH Författaren

- - - - - - - - - - - -

Att sätta etiketten "feminist" på alla som värnar om jämlikhet är i mina ögon underligt.

Är vi så osäkra i vår värdegrund att vi måste sälla oss till en redan etablerad samhällssyn istället för att bara stå för våra åsikter på egen hand?

När feminismen i media frontas av människor med samma syn som Schyman så är det någonting som inte stämmer.

Jag förstår tanken med att man i början av 1900-talet valde just ordet "feminist" som samlingsnamn för nytänkande inom området men att man över 100 år senare inte bytt namn från feminism till egalitarism är underligt.

Att använda sig av kvotering är ett kontra-produktivt försök att uppnå egalitarism då det på intet sätt stöder den mänskliga utvecklingen.

För att försäkra framsteg inom människosläktet och dagens samhällsstruktur (med "demokrati" m.m.) måste de skarpaste intellekten fatta de kollektiva besluten.

Att placera en människa på en plats bara för att det råder ett underskott på den typen av person där är befängt!

Hur skulle det bli om vi applicerade detta på resten av samhället?

Om man skapar en rörelse som kämpar för totalitär jämställdhet, är det då rimligt att låta den rörelsen ta sitt namn efter ett gammalt skällsord för kvinnor?

Feminismen som ett begrepp har gjort sitt, det är dags att vi alla tillsammans tar tag i problemet och kämpar för egalitarism!

Tack för att du valde att besöka min sida.

Att lura sig själv.

Du har rätt att rösta men för att göra det hela litet lättare har man redan valt ut de "bästa" ledarkandidaterna åt dig samt gett dem plats i media på bästa sändningstid för att förklara för dig att det är så. Men istället för att förklara för dig varför de är bäst väljer de en annorlunda ingång; förklara varför de andra kandidaterna inte är det.

När du sedan röstat får du aldrig se röstsedlarna igen utan får sätta din tillit till en grupp människor du aldrig mött. Denna anförtrodda grupp som valts ut för att se till att röstningen går rätt till har ju i sin tur "valts ut" på något sätt. Oavsett om det är slumpmässigt, genom egen anmälan eller via "kontakter".

Sedan presenteras resultaten i media och man tackar för din medverkan (var god lägg på luren).

Du har yttrandefrihet inom det passande forumet och så länge du inte motsätter dig beslut man tagit över ditt huvud (en metod som ej överensstämmer med riksdagens explikation av ordet demokrati). Ett lysande exempel är Göteborgskravallerna under EU-toppmötet 2001. (I efterhand har man genomfört (minst) en undersökning om hur händelsen påverkat de medverkande.)

Du har rätt att göra dig hörd i viss mån. Om dina tankar och åsikter vandrar för långt ifrån den politiskt korrekta mallen kan du räkna med att indoktrineringen av dina medmänniskor kommer att aktiveras varpå du blir förlöjligad som på kommando. Att flera av våra viktigaste visionärer (Darwin, Galileo, Tesla etc.) i sin tur blev ifrågasatta eller gjorda till åtlöje är inget som existerar i mannaminne...

Hur frustrerade individer än blir då hjälten hånas i filmen väljer de att ändå göra detsamma mot sina framsynta medmänniskor.

Tack för att du valde att lägga tid på just detta inlägg.

En värld utan ekonomi, del 2.

Sittandes på ett tåg dras jag återigen in i dessa tankebanor.
I en värld utan ekonomi skulle också kollektivtrafiken vara förskonad från betalningssystemets fjättrande bojor.
Att kunna kliva på ett tåg, en buss eller något annat kollektivt transportmedel utan att behöva spendera sina surt förvärvade krediter som betalmedel för utflykten torde väl ses som något positivt?
De som valt att vandra i negativismens fotspår uttrycker irritation över liknande påståenden med underliga motargument som, "hur ska man hålla ordning på bussarna?" eller "vem ska städa upp efter resenärerna?".
Faktum är att sådana argument är (om än argument) banala sådana då de inte har någonting med det faktiska resonemanget att göra.
De argumenten bottnar i problem skapade på annat håll och bör därför inte bakas in i denna diskussion.

Till krediter.
Detta samhällets belöningssystem för arbetare är inte helt olikt de tidigare slavsystemen som existerat.
Som arbetskraft sliter man ut sig på ett företag(/arbete) där man reguljärt erhåller "lön".
De facto; lönen är egentligen valuta man "lånar" för att gräva sig djupare ner i slavgropen.
Av den "lön" du får ut går en stor del till hyra för Din (?) bostad, en bostad de för övrigt har rätt att rycka ifrån dig vilket i sig är en skrämseltaktik för att försäkra den livegna hållningen gentemot staten.
En annan del går till kosten som i sig är livsnödvändig, varpå det tredje utgiftsflödet säkerställs via reklam och marknadsföring.
Det må smärta, men de pengar Du väljer att spendera på ting som Du uppskattar är pengar De valt att du ska spendera på de ting De vill att du ska spendera pengarna på.
Samtliga belopp skramlar ner i samma hink varifrån de erhölls.
Nu talas det även om att det ska kosta pengar att ta ut kontanter från bankautomater, allt för att lättare kunna kontrollera den individuella ekonomin.

Tack för att du tog dig tid att läsa dagens inlägg.

Att bringa demokrati...

...till ett barbariskt land ledd av en diktator kan tyckas vara något ädelt.
Vilket definitivt stämmer!
Samtliga länder runtom vår jord skulle må bra av litet demokrati.
Vissa nationer ligger närmare detta samhällsstyre än andra men mig veterligen har ingen lyckats genomföra det till punkt och pricka.


"Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter. I en demokrati får alla vara med och bestämma." - Från Sveriges riksdags hemsida om ämnet Demokrati.


Var fjärde år läggs riksdagens framtid i händerna på medborgarna.
En händelse som varje gång bringar fram det sämsta ur våra politiker då de ställer till med en fars utan dess like.
Senaste valet kantades av pekande fingrar och klagorop istället för noggranna förklaringar och intressanta debatter vilket i sin tur skadar folkets förtroende för politiker.
Den grupp människor som fortfarande väljer att "ta sitt röstningsansvar" förlöjligas genom att ges ointressanta alternativ.
Man har talat om ett dalande valdeltagande men istället för att göra någon radikal förändring har man istället valt att låta det fortsätta dala till dess nya intressenter presenterats på "marknaden" (t.ex. Sverige Demokraterna, Piratpartiet m.fl.).
Att som vuxen politiker idag stå och peka finger mot ett parti som röstats in i riksdagen av folket torde ses som en tämligen barnslig reaktion.
Genom att "idiotförklara" ett visst parti, "idiotförklarar" man väl också partiets väljare?
Vill man inte se ett visst parti i riksdagen bör man väl arbeta för att locka det partiets väljare till sin sida, inte skälla på dem för att deras åsikter inte överensstämmer med de man själv för?


Är det den typen av människor vi vill ska ta viktiga beslut rörande oss?
Kommer de verkligen att klara av det ansvaret?


Tack för din tid.

Om allt vore en konspiration...

...hur vore det då?
Om människor som inspirerat dig under din resa genom livet plötsligt visar sig vara "falska profeter".

Att placera ut väktare när det kommer till att bevara hemligheter är inte alltid den bästa metoden.
Människans nyfikenhet vet inga gränser och om det finns någonting som bevisligen inte får visas upp kommer många planer att smidas för att komma åt informationen.
Att istället plantera falsk information (eller i viss fall även sann sådan) om någonting hos en grupp individer hållande området som hjärtefråga kan i vissa fall vara en långt mer lukrativ metod.
Det gör ont att höra att livet man byggt upp är ett liv byggt på lögner och en naturlig försvarsmekanism hos djur är att distansera sig från smärta så gott det går och det är lättare att distansera sig från en annan människa än från sin egen nyfikenhet.
När en människa tvingar sig innanför ens psykiska barriärer genomför denne ett ovälkommet intrång som initierar kroppens försvarsmekanismer vilka i sin tur skapar en misstänksamhet mot personen.
Om personen sedan lyfter fram en åsikt som objektivt sett torde vara logisk väljer man istället att motarbeta personen.
Detta tror jag sker främst av två orsaker:

1. Först och främst finner person A person B som ett hot då denne försöker "påtvinga" person A en åsikt (även om denne bara vill förklara sin egen syn på saken).
2. Om det skulle visa sig att person B ifråga har rätt så riskerar person A's uppbyggda världsbild att raseras.

Livet för mig handlar om att undersöka och ta reda på varför vi egentligen befinner oss här.
Det monetära, religiösa och vetenskap (driven med hjälp av ekonomi) är sådant som hindrar oss från att nå äkta kunskap om vår existens.

Tack för att du tog dig tid att läsa detta inlägg.