En förlust för demokratin?

I går var det omval i Västra Götalands-distrikt vilket har kallats för en "förlust för demokratin" då man räknat med betydligt färre väljare.
När en delfinal i den stora pajkastar-tävlingen måste spelas om på grund av en miss i räkenskaperna sliter man i media fram vattenhinken med is i som sedan hejdlöst kastas ut över folkmassorna.
Väljer man att inte rösta så förstör man den fina demokrati man är lyckligt lottad att leva i.
Men om individerna som understår sig demokratin tappar intresset för den fars vi idag refererar till som ”val" och det styre vi lever under mer eller mindre förlorar sitt fäste om halsen på sina undersåtar, är det en förlust för folket eller för de regerande?
Hur stor procentdel av folket måste avstå sin röst för att man ska förstå att det kanske är fel på systemet och inte individerna?

Det demokratiska samhället Sverige idag styrs via är måhända det mer acceptabla av de flesta sätt att styra.
Man har taktiskt täckt människors ögon med en illusion om att allt är bra med hjälp av piller, alkohol och auktoritetsfigurer.
Om man ifrågasätter något av det som (enligt "dem") vår "frihet" och "säkerhet" vilar på kan man förvänta sig en rejäl avhyvling från den indoktrinerade massan.
"- Vill du hellre ha diktatur eller kommunism!?"
Ett standardmothugg tillika effekt av den genomförda indoktrineringen av individen.

Beteendet kan liknas vid hovmästaren vars bror bakar pasta.
Under arbetstid presenterar denne endast broderns pasta med tummen över de andra alternativen.
På så sätt har hovmästaren begränsat besluten samt säkrat en lukrativ utgång för honom själv och brodern...

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Pengahysteri!

Nästan varje dag sitter jag i en diskussion som på ett eller annat sätt har med pengar att göra.

Det involverar allt mellan framtida jorden-runt-resor till så banala ting som räkningar.

Alldeles för ofta handlar det dock om utlånade pengar.

Om någon kommer till mig och ber om ett lån så tänker jag igenom tre saker innan jag svarar:

1. Brukar denna personen betala tillbaka sina lån?

2. Hur står summan i proportion till personens önskemål?

3. Vad händer om denne inte betalar/kan betala tillbaka?

Efter att ha analyserat situationen via dessa tre frågor kommer jag ganska snabbt fram med ett svar.

Sedan jag börjat tänka på detta sätt har jag aldrig haft problem med utlånade pengar.

Vissa gånger får jag inte tillbaka dem men det är en "risk" jag medvetet tagit när jag lånat ut till personen.

Ibland kan det vara svårt att säga ifrån men med de här tre punkterna i ryggen kan man alltid rättfärdiga ett beslut.

Personen kan bli irriterad eller till och med arg över beslutet man fattat men är det verkligen den största otjänsten man kan göra en annan individ? Att inte låna denne pengar?

De människor som återkommande dementerar pengars värde säger å andra hand att pengar är viktigt.

Man sliter sönder sig för krediter som sedan byts emot mat och husrum hos samma individer som betalar ut pengarna.

Är vi då inte alla ständiga låntagare?

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Om mordet på bin Ladin.

Glädjetjuten i USA hörs världen runt, människor skrattar tillsammans åt att djävulen än en gång kuvats.

Även i bundsförvanten Sverige klingar glädjeropen om än inte med samma kraft.

Ur välbesökta bloggar kan man läsa hur författarna kan "andas ut till sist"...

Som jag tidigare nämnt har jag aldrig känt mig hotad av vare sig bin Ladin eller de flesta andra som utmålas som onda i media.

Usama bin Ladin var en man som troligen stod bakom många illdåd och bör inte på något sätt prisas för sitt uppförande men när jag ser hur hela världen firar mordet av en människa brister någonting inom mig.

Hatet som grott inom de amerikaner som påverkats av 9/11 är förståeligt. Hat är en reaktion till förlust och osäkerhet.

Men att det ska vara godtagbart att avrätta en människa utanför det juridiska system (varpå större delen av vår samhällsstruktur vilar) är katastrof!

De senaste åren har vi sett grova brott mot de mänskliga rättigheterna men vi fortsätter att vända andra kinden till. Varför då?

Guantanamo, händelserna i Irak, avrättningar utan rättegångar och glöm inte inte alla händelser innan dessa.

Bin Ladin var en nagel i ögat på världen, utsågs till djävul precis som många andra tidigare och eliminerades. Men rättfärdigar hans agerande den metod han avrättades på? (Just i detta fall finns givetvis risken att en individ i bin Ladins position skulle erhålla martyrstatus efter sin död.)

Men vad rättfärdigar mordet på en annan människa och vem är det som satt upp de riktlinjerna?
Ska rättssystemet endast vara till för vissa människor eller ska alla äga samma rätt till systemet?

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Rättvisa har skipats.

9/11 2001.
Västvärlden paralyseras vid nio-tiden då dess polisstat attackerats av terrorister.
Flertalet plan har kapats och används som projektiler gentemot utvalda mål av politisk betydelse i landet.
Oron lägger sig som en matta över hela västvärlden som inte stått på denna sida revolvern på många år.
Redan klockan 11 samma dag aviserar Bush-administrationen bin Laden's inblandning i attacken.
En familj som tidigare haft ett oljeavtal där Bushfamiljen varit inblandad...
Givetvis har de flesta av er redan hört detta men för de o-invigna så har alltså familjen Bush och familjen bin Ladin genomfört affärstransaktioner sedan flera år tillbaka.

Efter att ha landat i Sverige efter en flygresa idag "twittrade" Carl Bildt om den avlidne Osama bin Ladin;

"A world without Osama Bin Laden is a better world. His hatred was a threat to us all."


Jag förstår oron som spred sig i t.ex. U.S.A. efter terrordåden den 9/11 2001 men kan aldrig påstå att jag någonsin känt mig hotad av vare sig al-Qaida eller bin Ladin.
Inte för att jag inte förstår den makten gruppen ändå tycks ha i världen däremot anser jag mig inte vara av intresse för deras agenda.
Men utifrån den vision vi sett i media tycks vi alla vara tilltänkta offer.
Men vad är mest skrämmande? En mindre rebellarmé som syns på tv-skärmen då och då via suddiga bilder och undermåligt ljud eller den teknologiskt överlägsna armé som bestämmer vad vi ska få se hemma på tv-skärmarna?
Jag säger inte att vi skulle kunna göra det bättre, men fick vi en chans skulle vi i alla fall försöka.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.