Vi är inte så olika ändå.

Majoriteten av människor arbetar månad efter månad för företag som inte värdesätter deras existens.

Om en medarbetare inte fyller kvoten kan företaget lätt ersätta denne med någon annan.

Med dagens (nationellt sett) stora nummer arbetslösa har man skapat sig en arbetsmarknad där en mycket liten del av samhället kan sko sig på majoriteten medan de försvarar sig med att "vem som helst kan, bara man jobbar för det", en mening som i sig inte är felaktig men som kombinerat med många andra (planterade) idéer ter sig otroligt i väldigt många fall.

För att försäkra sig om att inte "vem som helst" ska kunna ta sig för högt upp i samhällshierarki lär man individen att vara nöjd med sin plats på jorden. Så snart individen visar det minsta intresse för någonting som kan störa den (av oligarkin) redan uttänkta framtidsplanen förpassas denne på ett eller annat vis till skamvrån. Detta gäller inte för oligarkins bundsförvanter och deras familjer.

Ett konkret exempel på tidigare nämnda manöver är mobbning, något som visat sig otroligt effektiv då det i stort sett skött sig självt sedan dess implementering i djurriket.

Vissa menar att kapitalismen är en naturlig utveckling i darwinistisk anda, andra menar att det tar kål på just det som särskiljer oss från resterande djurriket. Börjar man peka på de brister kapitalism äger tycks människor förvänta sig att man strax efter ska försvara kommunism eller fascism. Vad människor tycks ha problem att förstå är att de här tre politiska synsätten inte är de enda som existerar. Jag har tagit upp detta flera gånger tidigare och kommer därför inte att gå in djupare på det.

Ett sätt att styra på är att ta bort löneutbetalning, det vill säga förbjuda utbetalning av krediter till individer för utfört arbete. På så vis skulle löneklyftor försvinna helt av den simpla anledningen att löner inte existerar.

I stället för lön får alla individer plocka ut vad de behöver, när de behöver det. Detta kan enkelt göras via Internet, kataloger med mera.

Vissa skakar nu irriterat på huvudet, "hur ska detta gå till hade du tänkt dig. Folk kommer att roffa åt sig av allt". Men om jag frågar dig som ställer denna fråga; roffar du åt dig av saker som inte äger något värde? Om så är fallet och din perceptionsförmåga grundas på detta säger det mer om dig än din omgivning.

Majoriteten av människor roffar inte åt sig av saker utan värde. Om en individ visste att dennes familj alltid skulle ha mat på bordet eller tak över huvudet skulle väldigt många bekymmer försvinna för denne vilket i sig skulle minska möjligheterna för ett plötsligt, våldsamt utlopp av aggressioner. För att detta skulle kunna fortsätta existera erhåller varje individ ett kollektivt ansvar. Övergången från dagens kapitalism till den här idén skulle vara kaosartad till en början men efter ett tag vara lika naturligt som de flesta anser dagens samhälle vara.

Individer som begår brott är inte nödvändigtvis onda individer. Troligen har de vuxit upp i en del av samhället där man satt värde på sådana handlingar för att de kortsiktigt (eller i vissa fall långsiktigt) bidragit till gruppens överlevnad eller för att de tvingats till det som en sista utväg (detta gäller självklart inte alla). De som begår brott utan någon uppenbar anledning ser upp/har sett upp till samma personer som alla andra och de lever ut sin bild av den/de personer de önskar leva som.

Genom att låta barn lära sig det äkta värdet hos människor, djur och ting förgör man den galenskap som dagens oligarki står bakom, där i stället pengar, sex, våld, apati och ignorans premieras.

Idag har jag en fråga till dig. Om du fick möjligheten att förändra någonting i dagens värld, precis vad som helst, vad skulle du förändra?

Tack för att du läste dagens inlägg.

Missförstånd, roten till mycket ont.

Två individer språkar om någonting.

Beroende på vad individerna härstammar ur, deras uppväxt, deras intressen m.m. har de olika uttryckssätt.

Individ A kan irritera sig på någonting hos individ B varpå denne säger någonting som individ A tolkar som helt ologiskt. Efter en lång diskussion kommer de båda fram till att de faktiskt delar samma åsikt.

Vad individ B sade till individ A uppfattades som negativt för individ A för att denne redan bestämt sig för vad individ B hade för åsikt i ämnet.

I många fall har individ B inte ens uttryckt sig innan individ A bestämt sig för detta...

Varför är det så viktigt för människor att veta precis hur en person är i samma sekund de möter denne?

Man brukar tala om det första intrycket. När jag hamnat i diskussioner om detta får jag ofta höra personer som menar att det första intrycket väldigt sällan stämmer. Men det är lätt att tala om det.

Förr dömde jag människor efter första intrycket men det är någonting jag försökt arbeta bort i så stor utsträckning som möjligt. I bland faller jag tillbaka i beteendet men jag anser mig ganska snabbt komma på mig själv. Då skäms jag litet men blir sedan glad över att jag ändå förstår problemet.

Många personer runtom mig är också duktiga på att uppvisa denna ödmjuka sida och inte döma någon i förhand. Jag är stolt över de omkring mig som fungerar på detta sätt.

Men de andra då? De som tycker att hela världen är emot dem, att alla andra är dumma i huvudet?

Är "alla andra" dumma i huvudet på riktigt eller är det bara personen som gör utlåtandet som bestämt sig för detta?

Vissa individer känner sig social alienerade från andra. Det kan vara så att de inte förstår sociala relationer eller känner osäkerhet inför andra människor. Mycket av denna osäkerhet bottnar i en osäkerhet gällande sig själv, personen känner sig inte säker med sitt eget känsloliv varpå denne väljer att ta ut sin osäkerhet på andra individer. En sådan person kan ses som annorlunda och bli en fokuseringspunkt för mobbning.

Personer som känner att de utsätts för social alienering kan börja skapa sig en elitistisk självbild som i vissa fall kan jämföras med mild(?) narcissism. När dessa individer sedan för konversationer med andra kan de sätta sig själva på en piedestal över sin samtalspartner vilket genast kan skapa missförstånd. Istället för att fokusera på vad partnern uttrycker väljer den med narcissistiska drag att se sig som lärare och sin samtalspartner för "eleven". Om det visar sig att "eleven" istället lär den med narcissistiska drag någonting kan den sistnämnde bli osäker och gå över i försvarsställning varefter allt som "eleven" säger låter dumt, oavsett vad denne säger.

Det bästa man kan göra i en diskussion är att låta alla höras och hålla ett öppet sinne i så stor utsträckning som möjligt oavsett ens tidigare erfarenheter.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.