Fildelning = progression att rätta sig efter?

För ungefär hundrafemtio år sedan tjänade en musiker sitt levebröd genom att uppträda på krogen eller på gatan.

Sedan kom musikindustrin.

Någon/några insåg att det gick att tjäna pengar via en organiserad musikindustri. Man skapade sig s.k. "stall" med artister som uppträdde för människor och tog sedan en bit av kakan som tack för managementet.

Plötsligt en dag presenterades en ny, revolutionär metod att avnjuta musik; grammofonen.

Musikindustrin blev förfärad. Vilken människa skulle betala för att se ett uppträdande när denne likväl kunde betala för en skiva och höra uppträdandet så många gånger den själv önskade, i hemmet? Man satte sig upp mot detta nya medium och ansåg att skivan skulle förbjudas med bandens bästa i intresse.

Men så blev det inte och inte heller slog industrins dystopiska profetia in. Fastän människor köpte artisternas skivor så dök det fortfarande upp lika många (och i många fall, fler(!)) betalande besökare när det skulle uppträdas. Vissa, med organiserade artiststall, började intressera sig för skivor och startade upp egna avdelningar där de själva kunde pressa sina musikers alster samt få en bit även av den försäljningen.

Från sina musikers uppträden och sålda skivor tjänade skivbolagens ägare gott om pengar. Sedan kom den kommersiella radion.

Musikindustrin blev förfärad. Vilken människa skulle betala för att se ett uppträdande eller köpa en grammofonskiva när denne likväl kunde lyssna på radio gratis, i hemmet? Industrin höjde sina röster och ansåg att man skulle stoppa musiken på radio för musikindustrins skull, som annars med säkerhet skulle gå under.

Men den gick inte under. Konstigt nog, ju fler som lyssnade på radio dess fler besökte skivbutikerna och än mer betalande besökare kunde åskådas från spotlight-täckta scener runtom världen. Musikindustrin drog på sig ett leende och tog radio i hand. Nu tjänade man än mer pengar.

Så kom kassetten.

Musikindustrin blev förfärad. Vilken människa skulle köpa skivor när man nu kunde spela in sina favoritlåtar ifrån radion, i hemmet? Med olika kampanjer förklarade man att det var olagligt att spela in musik från radio och(/eller) skiva på kassett, men detta hjälpte inte. Men skivförsäljningen försämrades inte avsevärt, människor fortsatte köpa skivor och än mer betalade för att se band uppträda då de exempelvis hört talas om bandet från en kompis som lånat dem en kassett o.s.v. Musikindustrin satte sig lättad ner igen men fortsatte officiellt sina fruktlösa försök att stoppa den kassettdelning som i slutänden gav sådan god avkastning tillbaka till företaget.

Musikindustrin växte markant och blev en miljardindustri.

En annan miljardindustri som exploderade under 90-talet var Internet.

Plötsligt gick det att få kontakt med alla människor som ägde en dator med Internet, ifrån det egna hemmet och i slutet av årtiondet skapades Napster, ett fildelningsprogram vilket spreds globalt som en löpeld. Programmet användes främst för att ladda hem musik i det "lätta" formatet .mp3, något som fort drog till sig intresse.

Musikindustrin blev förfärad. Vilken människa skulle köpa skivor och kassetter, lyssna på radio eller betala för uppträdanden när man kunde få allt via en Internetuppkoppling, i hemmet? I detta fallet gick man in i en juridisk strid med skaparen av Napster. Då 20-årige Shawn Fanning tog emot flertalet stämningar från skivbolag och tvingades stänga ner sidan (Napster finns fortfarande men idag som betalsida), men karusellen var redan igång. Nya fildelningsprogram skeppades ut varje dag, fler människor började fildela och tillsist var fildelning en global syssla vilket gjorde det omöjligt att kontrollera. Internetsidor som fungerade som bibliotek för fildelare sattes upp. En av dessa är The Pirate Bay.

2006 är The Pirate Bay en av de största fildelningsbiblioteken i världen, något som märkts av många, inte minst skiv- och filmindustrin som skickat flertalet brev till hemsidans ägare där de ombetts ta bort innehåll med affiliationer till de tidigare nämnda industrierna, vissa i lättare, vissa i hårdare ordalag.

The Pirate Bay har alltid vägrat, trots löften om att lämna sidan ifred från stämningsansökningar etc., med motiveringen att de är ett svenskt företag som lyder under svensk lag, de amerikanska företagen har inget att sätta emot då U.S.A.'s lagar inte gäller utanför landet.

Högt uppsatta människor inom skiv- och filmbranschen blir rasande över dessa uttalanden men bestämmer sig för en annorlunda infallsvinkel. De kontaktar den svenska regeringen med hot om att Sverige som land ska uteslutas ur WTO om man inte snarast tar hand om The Pirate Bay.

Kort efteråt slår svensk polis till mot tre olika platser där man beslagtar servrar och på så vis stänger ner The Pirate Bay som snart är uppe igen tack vare en hängiven följarskara.

Tidigare i år lyfte journalister fram de svenska politikernas felaktiga agerande genom följande nyhetssändning:

Varför är fildelning så vanligt?

Har människor tröttnat på att betala för skivor och film?

Om så är fallet, är det köparna som ska bestraffas för att de inte längre köper varorna eller är det distributörernas uppgift att omvärdera sina produkter för nya generationer?

Tack för att du läste dagens inlägg!

Klassisk gruppdynamik, snart historia?

Människan är en lustig varelse.
Vissa önskar närhet men håller sig på avstånd på grund av osäkerhet, andra söker en mening med allt och viger sitt liv åt det första de hittar utan att ifrågasätta sitt beteende det minsta.

Nog träffar man många människor som säger sig vara någonting de inte är. Människor som pantsätter tomma löften för att köpa sig litet av den dyrbara tiden man själv har, som om deras egen inte riktigt räcker till. Kanske kryper osäkerheten så tätt inpå att man är beredd att skadeskjuta de man tycker om, just för att inte själv hamna på efterkälken. Att inte bli den som "sackade efter" för att slutligen bli lämnad kvar.
Trots att vi med Internetrevolutionen blivit varse att vi delar många av våra beteenden med många andra är människor fortfarande livrädda att hamna i ett utanförskap. Med näbbar och klor slåss man för att behålla sin plats inom gruppen. Väljer man att tillfälligt se sig omkring utanför boet är det inte alls säkert att man är välkommen tillbaka.
Men så givetvis inte i alla grupper...

Liksom allt existerande finns en motpol till dessa grupperingar. Där dagens samhälle tycks sträva emot en fysisk alienering människor emellan via politik, sociala normer, konservatism och komfort finns det de som strävar emot. De individer som inte låter sig tyngas ner av faktorer de egentligen inte berörs av utan som istället välkomnar varje ny dag med öppna armar, som är nyfiken på sin omvärld och dess invånare. Man kan vara observatör eller en central gestalt i världen, den gemensamma nämnaren i ekvationen är att världssynen delas av båda.

En undersökning visar att ju mer vi analyserar en situation dess mer giriga och hänsynslösa blir vi i vårt agerande gentemot andra. Om vi äger tillit till varandra, inte överanalyserar allting som riktas mot oss (eller snarare vad vi tycker riktas mot oss) samt frångår det "vi mot dem"-tänk som nu genomsyrar vårt samhälle, så kommer medmänskligheten naturligt...

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.