Varje år satsar västerländska företag c:a 5 miljarder kronor på marknadsföring.
Marknadsföring är givetvis först och främst tänkt att stärka företagets konkurrenskraft, men det finns också en väldigt mörk sida av marknadsföringen.
En patriarkatisk sida.
Jag, liksom många andra, har tröttnat på att fördömas p.g.a. vårt kön. Samtidigt förstår jag att detta är precis vad som händer med det motsatta könet. Man kan aldrig fördöma ett kön för någonting ett fåtal individer ägnar sig åt. Ett sådant resonemang är löjeväckande!
En övertygelse jag burit länge på (som nu mera backas upp av den senaste tidens diskussion kring den senaste tidens diskussion kring reklam) är att det mellan de bägge "militanta könslägren"(?) existerar en näst intill osynlig grupp som tjänar på att få den ena sidan att tro att "den andra sidan" beter sig illa åt, alt. äger osunda/påhittade värderingar om det motsatta könet. En grupp som arbetar för att alienera samhällsgrupper. Genom att göra individer osäkra på varandra, samt erbjuda ett botemedel emot denna osäkerhet, skapar man mer-försäljning.
Det är inte svårt att se hur reklam har påverkat vårt samhälle, eller kanske snarare de individer som lever i samhället då det enda marknadsföring kan göra är att plantera idéer i våra huvuden.
Många kvinnor idag är deprimerade, liksom många män är deprimerade.
I reklam sexualiseras kvinnor, i reklam presenteras män som vältränade "hunkar" (i vissa fall till och med som våldtäktsmän!).
Vad som fascinerar mig mest, är inte nödvändigtvis de som står bakom annonserna. Marknadsliberalismen har fått många individer att tappa kontakten med sitt etiska kompass och empatiska människosyn i jakt på profit. Men faktum är att dessa annonser och reklamkampanjer aldrig skulle vara möjliga utan de modeller som agerar framför kameran!
Kvinnan i Dolce Gabbanas reklamkampanj är där av egen fri vilja, precis som männen på bilden, liksom aktörerna i majoriteten av de fotografier som tas i marknadsföringssyfte av den här arten.
Varför väljer de att deltaga i sådana kampanjer? Att var person måste tjäna in pengar till hyran är ett fullgott argument, men överstiger det monetära verkligen det moraliska ansvar vi alla bär på?
Det kanske är ett ansvar man erhåller lyxen att avsäga sig genom dagens populär-liberalistiska förhållningssätt till samhället.
På båda sidor i denna konflikt finns många som tror att de står och kämpar på egen hand, men så är inte fallet. Likt två lag som försöker klättra över en mur kommer det gå så mycket snabbare och lättare om vi bara kommer överens om att hjälpas åt med de hinder vi stöter på, istället för att stånga oss blodiga emot teglet i hopp om att den sidan man själv tillhör ska triumfera i en non-existentiell konflikt.
Den riktiga konflikten står emellan människan och den marknad som sprider denna typ av reklam, men genom smart taktik har samma marknad fått oss att tro att det existerar en reell opponent i det motsvarande könet.
Denna konflikt har - egentligen - aldrig haft med kön att göra. De individer som ligger bakom reklamidéerna gör inte det p.g.a. deras kön. De gör det möjligtvis för att deras idéer är skeva, eller (än hemskare!) för att vi faktiskt tillåter dem! Vill man visa ett tydligt ställningstagande mot en kampanj är det bästa viset fortfarande att bojkotta det företag som står bakom den. Att beskylla H&M för att använda sig av barnarbetare, för att i nästa sekund köpa ett klädesplagg i samma butik, kan göra att man förlorar kredibilitet när det gäller personliga ställningstaganden.
Som slutplädering vill jag bara säga, än en gång: gör dig själv, och oss andra, en tjänst. Beskyll aldrig ett kön för det sätt ett fåtal individer beter sig.
Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.
