Angående det kollektiva livet.

Är du en av de nöjda följeslagare i en grupp där dina nära och kära får dig att må bra?

Oavsett vilken grupp du hade valt så hade den innefattat samma komponenter som den du befinner dig i just nu, för det är den grupp du valt åt dig och det är den gruppen som får dig att må som bäst.

Din grupp, oavsett medlemmar, är ultimat.

Du skulle inte kunna ha det bättre.

Tillsammans delar du och din familj allting, ni har det fantastiskt roligt via gemensamma upplevelser och lever ihop i en tillvaro där varje dag blir till ett äventyr!

Ni vaknar upp på morgonen när ni vilat tillräckligt, ingen av er väljer att slösa tid kvar i sängen på morgonen, varför skulle någon av er vilja göra det när hela dagen är full av spännande aktiviteter?

Varje morgon äter ni frukost tillsammans för att sedan bege er ut i naturen tillsammans med vänner och bekanta för en gemensam heldag.

På kvällen samlas ni för att prata om vad ni varit med om under dagen, kanske framför en brasa eller under filtar, inomhus eller utomhus (det beror mest på vädret) till dess samtliga somnar av trötthet efter en dag fullspäckad med händelser varpå ni går och lägger er med spända förhoppningar inför morgondagen och tackar samtidigt för den underbara gemenskap ni har tillsammans.

Eller?

Det finns en annan typ av grupp som dessvärre innefattar större delen av västvärldens människor där man hjärntvättats för att passa i en form skapad av andra individer som beslutat sig för att de vet vad som är ”bäst” för den förstnämnde.

Är du en människa som stöper eller stöps?

Är du får eller herde?

Att endast stå med de här två, anti-empatiska alternativen torde tyckas skrämmande för vem som helst som inte redan stöpts i formen.

Världen vi lever i är en utopi skapad endast för en minoritet av befolkningen...

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Tankepyramiden.

Allting går i tre; nordpol, mitt och sydpol.

Nord och sydpol är två sidor av samma mynt och kan därför vara svåra att kombinera.

I politiska sammanhang så sympatiserar man väldigt sällan med både höger och vänster, istället kan man dra sig från en sida in mot mitten men där stannar man.

När ett beslut måste fattas visualiserar jag svarsalternativen i en triangel med tre hörn.

Jag kan ställa mig på den sida av pyramiden jag önskar men oavsett vilken sida jag väljer att stå på kommer det alltid vara en sida som inte går att uppfatta.

En strukturell felkonstruktion med dagens mediauppfattning är den indoktrinerade inlärningsfilosofi att vi bara kan ta in information från ett håll.

Genom att bara acceptera vad en individ säger istället för att gå till en annan person (eller en annan sida av pyramiden om man så vill) för att se objektet från ett annat perspektiv, är att inte nyttja den möjlighet till "stereotänkande" vi begåvats med.

Källförteckningar är viktiga men individer som baserar sina tankegångar endast på källor utvecklar inte sin egen förmåga att analysera objekt, istället förlitar man sig på att det existerar individer som är fullärda inom alla områden!

Om en människa lägger fram en åsikt vi finner intressant behöver ju samma individ inte dela vår åsikt i andra frågor (ett stort problem när det kommer till vår "demokrati").

Tyvärr väljer vissa att inte detta utan väljer att blint följa den herde som en gång tämjt dem.

Glöm inte att...

...alla problem har tre olika lösningar.

...det är sällan man kan kombinera samtliga.

...att endast använda sig av ett av de tre är att slösa på sina mänskliga resurser.

Tack för att du valde att läsa mitt inlägg.

Den gemensamma nämnaren.

Det kollektiva medvetandet är en grupps gemensamma idéer.
Ett exempel är Gud som står som gemensam nämnare inom exempelvis kristendomens olika förgreningar.

Den kollektiva presentationen är föremål eller händelser som förenar medlemmarna i en grupp.
Exempel på dessa är heliga böcker, flaggor, språk etc.

Nästan alla människor jag stött på äger passion för någon eller något.
Det kan vara allt ifrån utövare av sport, skådespelare/-skor och musiker till skapandet av viss konst eller någon släktklenod.
När t.ex. en fotbollsmatch spelas samlas individer som delar intresset varpå situationen väcker en känsla av tillhörighet hos samtliga individer vilket i sin tur kan öka intresset för händelsen (vilket i sig är en feltolkning av intellektet som tror att känslan av lycka beror på händelsen, inte situationen).
Man kan spåra detta beteende till i stort sett alla grupperingar; religiösa, kulturella och politiska.
Politiker samlas runt gemensamma åsikter och värderingar.
Inom kultur kan anhängare av samma musikstil eller av samma etniska ursprung samlas under gemensam flagg och inom religion samlas man t.ex. runt böcker eller människor vilka man menar leder individen i rätt riktning mot det (av gruppen) önskade målet.

Vad jag menar är att människors valmöjligheter när det gäller beslut begränsas av den gruppering de tillhör.

Tack för att jag fick låna litet av din tid.

Jag vet bäst!

Enligt Emile Durkheim erbjuds man två alternativ som individ.
Alternativ 1 är att följa den redan existerande samhällskonstruktionen vilken lockar med sin konformitet.
Alternativ 2 är att göra det motsatta; att totalt bryta emot samhällskodexen och på så sätt alienera sig från resten av befolkningen.

Redan som liten påbörjas indoktrineringen och i vuxen ålder vet vi att alla som viker ifrån den förutbestämda samhällskonstruktionen är dåliga människor.
Varför vi anser det vara så vet vi inte men det känns ju så solklart.
Om man börja nysta upp trasslet märker man ganska snart att det finns små knutar längs med snöret.
Varje knut representerar en inlärd fördom föregått av en händelse.
Skälet till att du "vet" att det gör ont att lägga handen på en varm platta är att du antingen har gjort det eller för att värmen från plattan i ditt undermedvetna förknippas med fara, solklart! Det visste vi ju alla redan.
Men varför har så många problem att erkänna att deras åsikter är en produkt påtvingad av samhället?
Som djur är vi flockvarelser men som människor med etik och moral förväntas vi även vara individer.
Givetvis måste man ibland kunna slappna av och låta en viss konformitet ta över, mest för att lugna sinne, nerver och tankar.
Men att intala sig själv att man bär på den absoluta sanningen i en värld där man faktiskt inte lär sig någonting själv utan efterforskning är det största självbedrägeri man som person kan genomföra...

Tack för att du läste detta inlägg.