tisdag 26 april 2011

Angående det kollektiva livet.

Är du en av de nöjda följeslagare i en grupp där dina nära och kära får dig att må bra?
Oavsett vilken grupp du hade valt så hade den innefattat samma komponenter som den du befinner dig i just nu, för det är den grupp du valt åt dig och det är den gruppen som får dig att må som bäst.
Din grupp, oavsett medlemmar, är ultimat.
Du skulle inte kunna ha det bättre.
Tillsammans delar du och din familj allting, ni har det fantastiskt roligt via gemensamma upplevelser och lever ihop i en tillvaro där varje dag blir till ett äventyr!
Ni vaknar upp på morgonen när ni vilat tillräckligt, ingen av er väljer att slösa tid kvar i sängen på morgonen, varför skulle någon av er vilja göra det när hela dagen är full av spännande aktiviteter?
Varje morgon äter ni frukost tillsammans för att sedan bege er ut i naturen tillsammans med vänner och bekanta för en gemensam heldag.
På kvällen samlas ni för att prata om vad ni varit med om under dagen, kanske framför en brasa eller under filtar, inomhus eller utomhus (det beror mest på vädret) till dess samtliga somnar av trötthet efter en dag fullspäckad med händelser varpå ni går och lägger er med spända förhoppningar inför morgondagen och tackar samtidigt för den underbara gemenskap ni har tillsammans.
Eller?

Det finns en annan typ av grupp som dessvärre innefattar större delen av västvärldens människor där man hjärntvättats för att passa i en form skapad av andra individer som beslutat sig för att de vet vad som är ”bäst” för den förstnämnde.
Är du en människa som stöper eller stöps?
Är du får eller herde?
Att endast stå med de här två, anti-empatiska alternativen torde tyckas skrämmande för vem som helst som inte redan stöpts i formen.
Världen vi lever i är en utopi skapad endast för en minoritet av befolkningen...

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

söndag 24 april 2011

Tankepyramiden.

Allting går i tre; nordpol, mitt och sydpol.
Nord och sydpol är två sidor av samma mynt och kan därför vara svåra att kombinera.
I politiska sammanhang så sympatiserar man väldigt sällan med både höger och vänster, istället kan man dra sig från en sida in mot mitten men där stannar man.

När ett beslut måste fattas visualiserar jag svarsalternativen i en triangel med tre hörn.
Jag kan ställa mig på den sida av pyramiden jag önskar men oavsett vilken sida jag väljer att stå på kommer det alltid vara en sida som inte går att uppfatta.
En strukturell felkonstruktion med dagens mediauppfattning är den indoktrinerade inlärningsfilosofi att vi bara kan ta in information från ett håll.
Genom att bara acceptera vad en individ säger istället för att gå till en annan person (eller en annan sida av pyramiden om man så vill) för att se objektet från ett annat perspektiv, är att inte nyttja den möjlighet till "stereotänkande" vi begåvats med.
Källförteckningar är viktiga men individer som baserar sina tankegångar endast på källor utvecklar inte sin egen förmåga att analysera objekt, istället förlitar man sig på att det existerar individer som är fullärda inom alla områden!
Om en människa lägger fram en åsikt vi finner intressant behöver ju samma individ inte dela vår åsikt i andra frågor (ett stort problem när det kommer till vår "demokrati").
Tyvärr väljer vissa att inte detta utan väljer att blint följa den herde som en gång tämjt dem.

Glöm inte att...
...alla problem har tre olika lösningar.
...det är sällan man kan kombinera samtliga.
...att endast använda sig av ett av de tre är att slösa på sina mänskliga resurser.

Tack för att du valde att läsa mitt inlägg.

söndag 3 april 2011

Den gemensamma nämnaren.

Det kollektiva medvetandet är en grupps gemensamma idéer.
Ett exempel är Gud som står som gemensam nämnare inom exempelvis kristendomens olika förgreningar.

Den kollektiva presentationen är föremål eller händelser som förenar medlemmarna i en grupp.
Exempel på dessa är heliga böcker, flaggor, språk etc.

Nästan alla människor jag stött på äger passion för någon eller något.
Det kan vara allt ifrån utövare av sport, skådespelare/-skor och musiker till skapandet av viss konst eller någon släktklenod.
När t.ex. en fotbollsmatch spelas samlas individer som delar intresset varpå situationen väcker en känsla av tillhörighet hos samtliga individer vilket i sin tur kan öka intresset för händelsen (vilket i sig är en feltolkning av intellektet som tror att känslan av lycka beror på händelsen, inte situationen).
Man kan spåra detta beteende till i stort sett alla grupperingar; religiösa, kulturella och politiska.
Politiker samlas runt gemensamma åsikter och värderingar.
Inom kultur kan anhängare av samma musikstil eller av samma etniska ursprung samlas under gemensam flagg och inom religion samlas man t.ex. runt böcker eller människor vilka man menar leder individen i rätt riktning mot det (av gruppen) önskade målet.

Vad jag menar är att människors valmöjligheter när det gäller beslut begränsas av den gruppering de tillhör.

Tack för att jag fick låna litet av din tid.

lördag 2 april 2011

Jag vet bäst!

Enligt Emile Durkheim erbjuds man två alternativ som individ.
Alternativ 1 är att följa den redan existerande samhällskonstruktionen vilken lockar med sin konformitet.
Alternativ 2 är att göra det motsatta; att totalt bryta emot samhällskodexen och på så sätt alienera sig från resten av befolkningen.

Redan som liten påbörjas indoktrineringen och i vuxen ålder vet vi att alla som viker ifrån den förutbestämda samhällskonstruktionen är dåliga människor.
Varför vi anser det vara så vet vi inte men det känns ju så solklart.
Om man börja nysta upp trasslet märker man ganska snart att det finns små knutar längs med snöret.
Varje knut representerar en inlärd fördom föregått av en händelse.
Skälet till att du "vet" att det gör ont att lägga handen på en varm platta är att du antingen har gjort det eller för att värmen från plattan i ditt undermedvetna förknippas med fara, solklart! Det visste vi ju alla redan.
Men varför har så många problem att erkänna att deras åsikter är en produkt påtvingad av samhället?
Som djur är vi flockvarelser men som människor med etik och moral förväntas vi även vara individer.
Givetvis måste man ibland kunna slappna av och låta en viss konformitet ta över, mest för att lugna sinne, nerver och tankar.
Men att intala sig själv att man bär på den absoluta sanningen i en värld där man faktiskt inte lär sig någonting själv utan efterforskning är det största självbedrägeri man som person kan genomföra...

Tack för att du läste detta inlägg.

onsdag 30 mars 2011

Mobbning.

Den sista tiden har en videoupptagning från en mobbar/mobboffer-uppgörelse florerat i media.
Människors reaktioner över filmen är, liksom under alla andra "tillfälliga uppenbarelser", starka och vissa menar att personen i filmen gör helt rätt medan andra visar skepsis mot beteendet.
Hur man än ställer sig till händelsen väcker filmen en debatt som tidigare verkat på helt andra plan än gräsrotsnivå.
Men trots existerande anti-mobbningsgrupper som Friends och BRIS tycks problemet kvarstå...

Att trycka ner andra individer är ett alfa-beteende som ligger djupt rotad i vår "reptilhjärna" sedan (kanske ännu längre tillbaka) äldre stenåldern.
Ett alfa-beteende förklaras enklast via djurriket där beteendet praktiseras nästintill konstant.
Till alfahanne utses den starkaste individen (med bäst gener) och ett vanligt sätt att mäta sin styrka är just genom fysisk kamp.

När det kommer till mobbare ligger problemet inte bara i alfa-beteendet utan också i uppfostran, dock inte bara från föräldrarna.
I en värld där grundprincipen bygger på "den starkes överlevnad" har människan tagit sig grova friheter i och med sin exploatering.
Gener som skulle ha försvunnit med evolutionens hjälp existerar fortfarande i våra kroppar då vi röjt bort alla hot mot vår individuella existens.
Idag utnyttjas detta då vissa individer skapar sig en bytesmarknad där man utlovar säkerhet till svagare diton i utbyte mot arbetskraft.
Det finns dock möjligheter till avancemang inom detta samhället för att undkomma de fängslande kedjorna men för att nå dit måste man anstränga sig ytterst och i processen skrapa bort varje uns av empati man har för sina medmänniskor.
Detta görs bl.a. med betyg (som hösten 2012 skall implementeras fr.o.m. årskurs 6).
Utefter dessa skapar man ett värde som stämplas på individen som i sin tur måste kämpa för att öka/hålla fast vid sitt samhällsvärde.
Äldre människor har utsatts för trycket såpass länge att de lärt sig ignorera det men tyvärr förlorat "gnistan" i processen (detta förutsatt att de tagit sig igenom skolåren oskadda), men yngre individer har inte samma stabila grundkonstruktion och har lättare att duka under för pressen.

För att arbeta bort mobbningen måste vi ta oss en allvarlig funderare på hur vår samhälls-/uppfostringskultur ser ut då problemet INTE endast skapas utifrån förutsättningar i skola och hemmiljö.

Tack för att du valde att läsa min blog.

tisdag 29 mars 2011

Feminism eller jämlikhet? REVIDERAD

Ett par år i efterhand anser jag revidera detta inlägg.
Egalitarism och feminism är och förblir begrepp som inte går att slå samman då det ena får plats i det andra men inte nödvändigtvis tvärt om.
Därav brister detta inlägg i sakfrågan.

MVH Författaren

- - - - - - - - - - - -

Att sätta etiketten "feminist" på alla som värnar om jämlikhet är i mina ögon underligt.
Är vi så osäkra i vår värdegrund att vi måste sälla oss till en redan etablerad samhällssyn istället för att bara stå för våra åsikter på egen hand?
När feminismen i media frontas av människor med samma syn som Schyman så är det någonting som inte stämmer.
Jag förstår tanken med att man i början av 1900-talet valde just ordet "feminist" som samlingsnamn för nytänkande inom området men att man över 100 år senare inte bytt namn från feminism till egalitarism är underligt.

Att använda sig av kvotering är ett kontra-produktivt försök att uppnå egalitarism då det på intet sätt stöder den mänskliga utvecklingen.
För att försäkra framsteg inom människosläktet och dagens samhällsstruktur (med "demokrati" m.m.) måste de skarpaste intellekten fatta de kollektiva besluten.
Att placera en människa på en plats bara för att det råder ett underskott på den typen av person där är befängt!
Hur skulle det bli om vi applicerade detta på resten av samhället?

Om man skapar en rörelse som kämpar för totalitär jämställdhet, är det då rimligt att låta den rörelsen ta sitt namn efter ett gammalt skällsord för kvinnor?
Feminismen som ett begrepp har gjort sitt, det är dags att vi alla tillsammans tar tag i problemet och kämpar för egalitarism!

Tack för att du valde att besöka min sida.

torsdag 24 mars 2011

Att lura sig själv.

Du har rätt att rösta men för att göra det hela litet lättare har man redan valt ut de "bästa" ledarkandidaterna åt dig samt gett dem plats i media på bästa sändningstid för att förklara för dig att det är så. Men istället för att förklara för dig varför de är bäst väljer de en annorlunda ingång; förklara varför de andra kandidaterna inte är det.
När du sedan röstat får du aldrig se röstsedlarna igen utan får sätta din tillit till en grupp människor du aldrig mött. Denna anförtrodda grupp som valts ut för att se till att röstningen går rätt till har ju i sin tur "valts ut" på något sätt. Oavsett om det är slumpmässigt, genom egen anmälan eller via "kontakter".
Sedan presenteras resultaten i media och man tackar för din medverkan (var god lägg på luren).

Du har yttrandefrihet inom det passande forumet och så länge du inte motsätter dig beslut man tagit över ditt huvud (en metod som ej överensstämmer med riksdagens explikation av ordet demokrati). Ett lysande exempel är Göteborgskravallerna under EU-toppmötet 2001. (I efterhand har man genomfört (minst) en undersökning om hur händelsen påverkat de medverkande.)
Du har rätt att göra dig hörd i viss mån. Om dina tankar och åsikter vandrar för långt ifrån den politiskt korrekta mallen kan du räkna med att indoktrineringen av dina medmänniskor kommer att aktiveras varpå du blir förlöjligad som på kommando. Att flera av våra viktigaste visionärer (Darwin, Galileo, Tesla etc.) i sin tur blev ifrågasatta eller gjorda till åtlöje är inget som existerar i mannaminne...
Hur frustrerade individer än blir då hjälten hånas i filmen väljer de att ändå göra detsamma mot sina framsynta medmänniskor.

Tack för att du valde att lägga tid på just detta inlägg.
“Everything we hear is an opinion, not a fact. Everything we see is a perspective, not the truth.” - Marcus Aurelius