En förlust för demokratin?

I går var det omval i Västra Götalands-distrikt vilket har kallats för en "förlust för demokratin" då man räknat med betydligt färre väljare.
När en delfinal i den stora pajkastar-tävlingen måste spelas om på grund av en miss i räkenskaperna sliter man i media fram vattenhinken med is i som sedan hejdlöst kastas ut över folkmassorna.
Väljer man att inte rösta så förstör man den fina demokrati man är lyckligt lottad att leva i.
Men om individerna som understår sig demokratin tappar intresset för den fars vi idag refererar till som ”val" och det styre vi lever under mer eller mindre förlorar sitt fäste om halsen på sina undersåtar, är det en förlust för folket eller för de regerande?
Hur stor procentdel av folket måste avstå sin röst för att man ska förstå att det kanske är fel på systemet och inte individerna?

Det demokratiska samhället Sverige idag styrs via är måhända det mer acceptabla av de flesta sätt att styra.
Man har taktiskt täckt människors ögon med en illusion om att allt är bra med hjälp av piller, alkohol och auktoritetsfigurer.
Om man ifrågasätter något av det som (enligt "dem") vår "frihet" och "säkerhet" vilar på kan man förvänta sig en rejäl avhyvling från den indoktrinerade massan.
"- Vill du hellre ha diktatur eller kommunism!?"
Ett standardmothugg tillika effekt av den genomförda indoktrineringen av individen.

Beteendet kan liknas vid hovmästaren vars bror bakar pasta.
Under arbetstid presenterar denne endast broderns pasta med tummen över de andra alternativen.
På så sätt har hovmästaren begränsat besluten samt säkrat en lukrativ utgång för honom själv och brodern...

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Pengahysteri!

Nästan varje dag sitter jag i en diskussion som på ett eller annat sätt har med pengar att göra.

Det involverar allt mellan framtida jorden-runt-resor till så banala ting som räkningar.

Alldeles för ofta handlar det dock om utlånade pengar.

Om någon kommer till mig och ber om ett lån så tänker jag igenom tre saker innan jag svarar:

1. Brukar denna personen betala tillbaka sina lån?

2. Hur står summan i proportion till personens önskemål?

3. Vad händer om denne inte betalar/kan betala tillbaka?

Efter att ha analyserat situationen via dessa tre frågor kommer jag ganska snabbt fram med ett svar.

Sedan jag börjat tänka på detta sätt har jag aldrig haft problem med utlånade pengar.

Vissa gånger får jag inte tillbaka dem men det är en "risk" jag medvetet tagit när jag lånat ut till personen.

Ibland kan det vara svårt att säga ifrån men med de här tre punkterna i ryggen kan man alltid rättfärdiga ett beslut.

Personen kan bli irriterad eller till och med arg över beslutet man fattat men är det verkligen den största otjänsten man kan göra en annan individ? Att inte låna denne pengar?

De människor som återkommande dementerar pengars värde säger å andra hand att pengar är viktigt.

Man sliter sönder sig för krediter som sedan byts emot mat och husrum hos samma individer som betalar ut pengarna.

Är vi då inte alla ständiga låntagare?

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Om mordet på bin Ladin.

Glädjetjuten i USA hörs världen runt, människor skrattar tillsammans åt att djävulen än en gång kuvats.

Även i bundsförvanten Sverige klingar glädjeropen om än inte med samma kraft.

Ur välbesökta bloggar kan man läsa hur författarna kan "andas ut till sist"...

Som jag tidigare nämnt har jag aldrig känt mig hotad av vare sig bin Ladin eller de flesta andra som utmålas som onda i media.

Usama bin Ladin var en man som troligen stod bakom många illdåd och bör inte på något sätt prisas för sitt uppförande men när jag ser hur hela världen firar mordet av en människa brister någonting inom mig.

Hatet som grott inom de amerikaner som påverkats av 9/11 är förståeligt. Hat är en reaktion till förlust och osäkerhet.

Men att det ska vara godtagbart att avrätta en människa utanför det juridiska system (varpå större delen av vår samhällsstruktur vilar) är katastrof!

De senaste åren har vi sett grova brott mot de mänskliga rättigheterna men vi fortsätter att vända andra kinden till. Varför då?

Guantanamo, händelserna i Irak, avrättningar utan rättegångar och glöm inte inte alla händelser innan dessa.

Bin Ladin var en nagel i ögat på världen, utsågs till djävul precis som många andra tidigare och eliminerades. Men rättfärdigar hans agerande den metod han avrättades på? (Just i detta fall finns givetvis risken att en individ i bin Ladins position skulle erhålla martyrstatus efter sin död.)

Men vad rättfärdigar mordet på en annan människa och vem är det som satt upp de riktlinjerna?
Ska rättssystemet endast vara till för vissa människor eller ska alla äga samma rätt till systemet?

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Rättvisa har skipats.

9/11 2001.
Västvärlden paralyseras vid nio-tiden då dess polisstat attackerats av terrorister.
Flertalet plan har kapats och används som projektiler gentemot utvalda mål av politisk betydelse i landet.
Oron lägger sig som en matta över hela västvärlden som inte stått på denna sida revolvern på många år.
Redan klockan 11 samma dag aviserar Bush-administrationen bin Laden's inblandning i attacken.
En familj som tidigare haft ett oljeavtal där Bushfamiljen varit inblandad...
Givetvis har de flesta av er redan hört detta men för de o-invigna så har alltså familjen Bush och familjen bin Ladin genomfört affärstransaktioner sedan flera år tillbaka.

Efter att ha landat i Sverige efter en flygresa idag "twittrade" Carl Bildt om den avlidne Osama bin Ladin;

"A world without Osama Bin Laden is a better world. His hatred was a threat to us all."


Jag förstår oron som spred sig i t.ex. U.S.A. efter terrordåden den 9/11 2001 men kan aldrig påstå att jag någonsin känt mig hotad av vare sig al-Qaida eller bin Ladin.
Inte för att jag inte förstår den makten gruppen ändå tycks ha i världen däremot anser jag mig inte vara av intresse för deras agenda.
Men utifrån den vision vi sett i media tycks vi alla vara tilltänkta offer.
Men vad är mest skrämmande? En mindre rebellarmé som syns på tv-skärmen då och då via suddiga bilder och undermåligt ljud eller den teknologiskt överlägsna armé som bestämmer vad vi ska få se hemma på tv-skärmarna?
Jag säger inte att vi skulle kunna göra det bättre, men fick vi en chans skulle vi i alla fall försöka.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Angående det kollektiva livet.

Är du en av de nöjda följeslagare i en grupp där dina nära och kära får dig att må bra?

Oavsett vilken grupp du hade valt så hade den innefattat samma komponenter som den du befinner dig i just nu, för det är den grupp du valt åt dig och det är den gruppen som får dig att må som bäst.

Din grupp, oavsett medlemmar, är ultimat.

Du skulle inte kunna ha det bättre.

Tillsammans delar du och din familj allting, ni har det fantastiskt roligt via gemensamma upplevelser och lever ihop i en tillvaro där varje dag blir till ett äventyr!

Ni vaknar upp på morgonen när ni vilat tillräckligt, ingen av er väljer att slösa tid kvar i sängen på morgonen, varför skulle någon av er vilja göra det när hela dagen är full av spännande aktiviteter?

Varje morgon äter ni frukost tillsammans för att sedan bege er ut i naturen tillsammans med vänner och bekanta för en gemensam heldag.

På kvällen samlas ni för att prata om vad ni varit med om under dagen, kanske framför en brasa eller under filtar, inomhus eller utomhus (det beror mest på vädret) till dess samtliga somnar av trötthet efter en dag fullspäckad med händelser varpå ni går och lägger er med spända förhoppningar inför morgondagen och tackar samtidigt för den underbara gemenskap ni har tillsammans.

Eller?

Det finns en annan typ av grupp som dessvärre innefattar större delen av västvärldens människor där man hjärntvättats för att passa i en form skapad av andra individer som beslutat sig för att de vet vad som är ”bäst” för den förstnämnde.

Är du en människa som stöper eller stöps?

Är du får eller herde?

Att endast stå med de här två, anti-empatiska alternativen torde tyckas skrämmande för vem som helst som inte redan stöpts i formen.

Världen vi lever i är en utopi skapad endast för en minoritet av befolkningen...

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Tankepyramiden.

Allting går i tre; nordpol, mitt och sydpol.

Nord och sydpol är två sidor av samma mynt och kan därför vara svåra att kombinera.

I politiska sammanhang så sympatiserar man väldigt sällan med både höger och vänster, istället kan man dra sig från en sida in mot mitten men där stannar man.

När ett beslut måste fattas visualiserar jag svarsalternativen i en triangel med tre hörn.

Jag kan ställa mig på den sida av pyramiden jag önskar men oavsett vilken sida jag väljer att stå på kommer det alltid vara en sida som inte går att uppfatta.

En strukturell felkonstruktion med dagens mediauppfattning är den indoktrinerade inlärningsfilosofi att vi bara kan ta in information från ett håll.

Genom att bara acceptera vad en individ säger istället för att gå till en annan person (eller en annan sida av pyramiden om man så vill) för att se objektet från ett annat perspektiv, är att inte nyttja den möjlighet till "stereotänkande" vi begåvats med.

Källförteckningar är viktiga men individer som baserar sina tankegångar endast på källor utvecklar inte sin egen förmåga att analysera objekt, istället förlitar man sig på att det existerar individer som är fullärda inom alla områden!

Om en människa lägger fram en åsikt vi finner intressant behöver ju samma individ inte dela vår åsikt i andra frågor (ett stort problem när det kommer till vår "demokrati").

Tyvärr väljer vissa att inte detta utan väljer att blint följa den herde som en gång tämjt dem.

Glöm inte att...

...alla problem har tre olika lösningar.

...det är sällan man kan kombinera samtliga.

...att endast använda sig av ett av de tre är att slösa på sina mänskliga resurser.

Tack för att du valde att läsa mitt inlägg.

Den gemensamma nämnaren.

Det kollektiva medvetandet är en grupps gemensamma idéer.
Ett exempel är Gud som står som gemensam nämnare inom exempelvis kristendomens olika förgreningar.

Den kollektiva presentationen är föremål eller händelser som förenar medlemmarna i en grupp.
Exempel på dessa är heliga böcker, flaggor, språk etc.

Nästan alla människor jag stött på äger passion för någon eller något.
Det kan vara allt ifrån utövare av sport, skådespelare/-skor och musiker till skapandet av viss konst eller någon släktklenod.
När t.ex. en fotbollsmatch spelas samlas individer som delar intresset varpå situationen väcker en känsla av tillhörighet hos samtliga individer vilket i sin tur kan öka intresset för händelsen (vilket i sig är en feltolkning av intellektet som tror att känslan av lycka beror på händelsen, inte situationen).
Man kan spåra detta beteende till i stort sett alla grupperingar; religiösa, kulturella och politiska.
Politiker samlas runt gemensamma åsikter och värderingar.
Inom kultur kan anhängare av samma musikstil eller av samma etniska ursprung samlas under gemensam flagg och inom religion samlas man t.ex. runt böcker eller människor vilka man menar leder individen i rätt riktning mot det (av gruppen) önskade målet.

Vad jag menar är att människors valmöjligheter när det gäller beslut begränsas av den gruppering de tillhör.

Tack för att jag fick låna litet av din tid.