En sak som förundrar mig är vissa individers totala oförmåga att objektivt förstå sin omgivning.
Något som är en självklarhet för person A är inte nödvändigtvis det för person B.
Ja, detta har jag tagit upp tidigare, och nu är det dags igen.
Håll i er!
Ett klassiskt argument: "alla (valfri religion/nationalitet/etnicitet/m.m.) är (valfri negativ social-politisk term)". Detta saknar, liksom sin nära släkting "alla (valfri religion/nationalitet/etnicitet/m.m.) är (valfri negativ social-politisk term), för en gång utsattes jag för det utav en sådan person", validitet i en seriös diskussion, samt i vetenskapliga sammanhang.
Allt för många tycks inlåsta i ett subjektivt tankesätt. Deras värld ser ut på ett visst sätt, ett sätt där motståndare fördummas. Om en annan person inte förstår sanningen måste den ju vara lägre psykologiskt stående. Eller ja, "dum i huvudet" är väl den akademiskt korrekta termen människor idag använder sig av.
Jag vill mena att varje händelse/tanke som passerar igenom huvudet på en individ inte får mer plats i vardagen än individen väljer att ge den. Med detta säger jag inte att problemen inte existerar, men att man bör vara försiktig och inte blåsa dessa ur proportion. Vem är att säga att problemet jag anser vara stort, objektivt sett är större än någon annans?
I ett utopiskt samhällsklimat skulle människor gå ihop för att tillsammans lösa var problem som presenterade sig, idag står vi delade i olika grupperingar som hävdar att deras fokus ligger på vad som är viktigast för stunden. Tänk vilken styrka människor skulle ha om man enade sig i en fråga. Och ännu en efter det. Och ännu en o.s.v.
Nog finns det frågor vi kommer ha svårt att enas kring, men om vi försöker tror jag att vi bör kunna komma överens om flertalet andra vilket väl bör ses som en bra början, eller?
Vissa tar väldigt illa vid sig när jag talar om det, men liksom extrem-religiösa bemöts man väldigt kyligt och ofta av ad hominem när man ställer sig frågande till ett argument för en viss politisk inriktning vilket gör det betydligt svårare att ta argumentet på allvar. Ett hållbart argument bör tåla granskning för att behålla sin validitet i en diskussion.
Man når inte förändring genom att ytterligare alienera sig gentemot sina medmänniskor, man når förändring genom att (1) presentera, (2) förklara, och (3) förtydliga. Misslyckas man med något av dessa tre steg bör man se över sin teori en gång till och försöka igen, och fortsätta med detta till dess teorin tål kritik och förvandlas till en hypotes som tål diskussion.
Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.
