Nietzsche (1967) menade att när människan inte längre tror på någon Gud så kommer hon istället att sätta sina egna önskemål i första rummet. Avsaknaden av en objektiv sanning, som en teologisk övertygelse ändå innebär, riskerar att leda till att människan känner sig alienerad.
I och med att vi inte alla delar samma medvetande så kommer vi att se annorlunda på saker och ting: tycka olika om många saker. Detta riskerar att skapa klyftor mellan olika grupper, och kan leda till att människor börjar arbeta mer för sig själva samt undvika att hjälpa varandra. Där av motarbetas Hamiltons klassiska teori för när vi väljer att hjälpa andra (rb>c*), då människor kräver att det ska "kosta" mindre att hjälpa andra, samt att utfallet av att hjälpa andra behöver vara betydligt högre, än tidigare, för att det skall kännas värt ansträngningen.
(* r = relatedness/hur nära släkt man är/hur väl man känner varandra;
b = benefit for recipient/hur mycket mottagaren blir hjälpt;
c = cost for altruist/hur mycket det "kostar" för den som hjälper till.)
"Styrka i nummer" brukar komma upp då man pratar om organisationer. En teori om varför organisationer existerar menar att det är betydligt enklare att åstadkomma saker i grupp, där olika moment kan delas upp mellan deltagarna, samt där man kan tillgodose sig många fler individuella styrkor, vilket leder till att man kan nå bättre resultat (under kortare tid) än vad som är möjligt om man arbetar med någonting på egen hand (Abrahamssom & Andersen, 2005). Detta leder mig fram till den problematik som kan uppstå i ett samhälle där vissa söker sig till organisationer medan andra fokuserar på sin egen framgång.
Problemställning
Våra samhällen har sedan en lång tid tillbaka grundat sig i gemensamma intressen: religion, nationstillhörighet, politisk tillhörighet, etc. Om de här luckras upp utan några substitut, exempelvis andra organisationer, företag, etc., så riskerar splittringarna mellan individer öka ytterligare. Och vad händer då med individer som söker en social gemenskap, om det inte längre finns tillräckligt med organisationer som erbjuder sådan gemenskap? Risken finns att fler börjar uttrycka sig genom våldshandlingar.
Det är därför viktigt att vi inte helt grottar ner oss i individualismen, utan även i framtiden ser de möjligheter som organisatoriskt samarbete faktiskt erbjuder, samt tar vara på dessa.
Med detta sagt så innebär inte individualismen nödvändigtvis ett problem. Idéer om att individer bär på olika styrkor, samt att man bör tillåtas utveckla dessa, är någonting som kommer gagna de organisationer som tar tillvara på detta. Så möjligtvis är nyckeln till människans hållbara framtid en kombination av de båda, där vi tar hand om varandra samtidigt som vi hjälper varandra att kultivera de positiva egenskaper som var och en bär på.
- - - - -
Källor:
Abrahamsson, B, & Andersen, J. A. (2005). Organisation - Att Beskriva och Förstå Organisationer. Malmö: Liber.
Nietzsche, F. (1967). The Will to Power. New York: Random House Inc.
