tisdag 18 oktober 2011

Kristallsynergi.

En japansk forskare vid namn Masaru Emoto har upptäckt att vatten kristalliseras olika beroende på vilken energi det utsätts för. När positiv energi finns i närheten (exempelvis då någon säger eller skriver något positivt) bildas kristaller som den nedan. Då negativ energi (ex. ilska, osäkerhet, irritation m.m.) finns i närheten har vattnet mycket svårt att kristalliseras. Det är kanske värt att tänka på då människokroppen består av 60-70 % vatten...

Det är alltid svårt att till fulla ta sig sådana här radikala forskningsrönn vilket kan vara bra ibland.
Att bara svälja allt med hull och hår kan ställa till med betydligt mer besvär för en individ än att ta litet tid åt att undersöka "äktheten" i tesen själv.
Dr. Emoto är först och främst inte en västerländskt, utbildad läkare (vilket definitivt inte är fel då den västerländska läkartraditionen är väldigt konservativ av sig) utan är utbildad via "The Open International University for Alternative Medicine" i Indien där man bl.a. arbetar för att alternativ medicin ska erkännas av läkarsamhället.

I Dr. Emotos bok "Vattnets sanna kraft" finns ett helt mittuppslag med intressanta bilder av vattenpartiklar i deras frysögonblick som man tagit med s.k. "höghastighetskamera".
Motpolsbilder presenteras bredvid varandra för att ge läsaren en uppfattning om just hur stor skillnad det är mellan positivt och negativt-laddad energi i förhållande till vatten.
Resultatet är mycket intressant.
Men det tycks bara vara en liten del av bilderna som syns, varför då?
Har man zoomat in för att ge läsaren en bättre bild av skönheten i kristallerna eller är det kanske så att det bara var just en kristall som formade sig på detta vis?
Förhoppningsvis har man fotat samtliga bilder på samma plats då miljö och klimat med all säkerhet är sådant som också spelar in i frysprocessen.
För att stärka tesen om att vattnets kristallisering påverkas av tankar bör man ha genomfört s.k. "blindtester" där flertalet forskare skulle fått göra experiment på exakt samma vattenprov för att se om det gett samma resultat. Enligt Jon Woodhouse har man inte gjort detta.
Woodhouse menar också att Emoto bör engagera andra, västerländska forskare i sina undersökningar, något som kan vara problematiskt då (som jag tidigare nämnt) de tenderar att ha en väldigt konservativ syn på världen.

Om det är så att Dr. Emotos tester är ackurata bör han genomföra vissa förändringar i sin presentation av resultatet. De viktigaste punkterna torde vara att presentera samtliga bilder som tagits under vattnets kristallisering och inte bara de som stöder hans tes samt genomföra "blindtester" för att stärka visa att samma resultat återkommer.

Det är svårt att ta sig fram inom sådana ämnen klassat som "New age"-vetenskap(?), troligen då mycket som framkommit inom området senare visat sig vara pseudo-vetenskap ("vetenskap" utan belägg).
Samtidigt är vi kanske litet för "fysiska" här i västvärlden för att kunna erkänna att det faktiskt finns en hel del saker som inte kan undersökas. T.ex. kan man kliva in i ett rum där det nyss utspelats en konflikt och bli illa till mods av den kvarvarande energin(?).

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

fredag 14 oktober 2011

En "korporatisering" av samhället?

"Lagen om god tro gäller inte längre, be alltid om kvitto och legitimation".
Reklamen har rullat i Svensk television den sista tiden som för att verkligen försäkra oss om att vi ska vara instruerade om detta för vårt eget bästa.
Och visst är det vårt eget bästa för det vore ju inte roligt att behöva "bita i det sura äpplet" för att man köpt en begagnad cykel/tv/barnvagn(/eller något annat), men vad är det för lagändring egentligen?

Tidigare har man "kommit undan" vid köp av stöldgods om man gjort köpet i så kallad "god tro" (alltså att man tror att försäljaren haft gott uppsåt/inte stulit varan i första hand), en klausul som riktat sig till den lilla gnutta naivitet som fortfarande existerar hos större delen av befolkningen, må hända en ganska vital sak för vår själsliga överlevnad. För vad händer den dagen då vi alla tappat tron på gemenskapen?
Den dagen vi alla tror att alla andra är ute efter oss har vi tappat vår "makt" som individer i ett hierarkiskt uppbyggt samhälle.
Genom att lösa upp lagen om god tro löser man även upp en stor del av den lilla, individuella frihet som fortfarande existerar i världen.
Vill du vara 100 % säker på att varan du köper inte är stulen (eller på annat vis olaglig), måste du vända dig till någon av de stora koncernerna.
Visst, inte idag, men om 10-20 år om utvecklingen fortsätter ditåt den är påväg.
Många små affärer har fått slå igen efter att de stora kedjorna rullat in med lägre priser (dock i utbytte mot "mindre själ" i sina produkter(!)). I en stor kedja har man frångått individualismen och istället satsat på ett myrstack-koncept där majoriteten av individerna hjälper ett fåtal icke officiellt utvalda individer.
När det används ur kapitalistiskt synpunkt är detta den mest själsdödande av arbeten då de som platsar in i botten av myrstacken sällan erhåller mycket mer än smulor av den buffé som dukas upp i de högre kasterna av företaget, men om man skulle kunna använda detta tänk i samhället och fokusera på vår kollektiva överlevnad som art torde vi ta oss fram mycket längre, mycket snabbare i vår utveckling.
Att luta sig tillbaka och godta att lagen om just god tro tas bort är att samtidigt godta en "korporatisering" av själva samhället!
Idag har de "bara" skrotat lagen om god tro men man vill samtidigt avskaffa papperspengar och mynt för "miljöns skull". Men det är väl inte i pengar den verkliga miljöboven lever? Då borde det vara bättre att kanske se över kollektivtrafiken, höja dess budget och samtidigt höja bensinpriset i storstäderna?

Det är inte storföretagen som förlorar på utsuddandet av denna medmänskliga klausul, det är den lilla individen. Den som man vill ska känna sig osäker, hämmad och i vissa fall livrädd!
För det är så vi styrs nu för tiden; via våra rädslor. Och det är en lukrativ metod.
De nyheter som pumpas ut är väldigt sällan de stora problemen i samhället/världen utan har oftast rollen att visualisera ett annalkande hot. Ett hot man sedan kan rättfärdiga övervakningssamhället med, när de flesta av oss redan vet att övervakningen av oss inte har något med Vår säkerhet att göra...

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

tisdag 11 oktober 2011

"Alla andra tycker att jag..."

"Alla andra tycker säkert att jag är dålig/konstig/ful/dum/etc.".
Varför tänker vi sådana tankar egentligen?
Oftast ligger ingen sanning i vad vi anser att andra tycker om oss, i majoriteten är det en fabrikation skapad utifrån osäkerhet.
Och de gånger det faktiskt ligger någon sanning i vad vi tror: varför bryr vi oss?
I vårt pseudo-demokratiska samhälle anser vi oss ändå ha åsiktsfrihet, så vadan denna hets kring popularitet?


Alla måste inte tycka om dig, du måste inte tycka om alla.

Men det är klart, det visste vi väl alla redan... eller?
Om vi alla redan vet det, varför låter vi andra människors åsikter påverka oss?
Deras åsikter är troligtvis skapade ur avundsjuka, osäkerhet eller rädsla vilket torde göra deras åsikter mindre intressanta.
Nästa gång Du tycker vad andra tycker om dig(!) ta dig en funderare på vilket faktaunderlag du har för de tankegångar du för.
Troligtvis inga.

Sedan har vi den andra sidan.
Den existerar under flertalet pseudonymer: "opposition", "mobbare", "troll" m.m., alla med ett mål i sikte: att skjuta ner sin motståndare genom att begabba, håna och/eller ibland till och med ta till fysiska uttryck (beroende på hur självsäker motståndaren är samt hur osäker den offensiva individen är).
En debatt är den civiliserade formen av detta och sköts snyggt med två (eller fler) sidor som presenterar samt försvarar sin ståndpunkt i en fråga men så snart en av sidorna börjar håna den andra sidans argument eller underminera den utan att tillföra något har debatten förpassats till något betydligt mer ovärdigt: en pajkastartävling.

Självklart måste man få uttrycka sin åsikt, men person A's åsikt är inte nödvändigtvis den totalitära sanningen. Person B's åsikt kan stämma lika mycket som tidigare nämnda persons fast ur ett subjektivt synsätt. Är det verkligen värt att begabba varandra för minsta lilla, kan man inte lägga sin energi på något annat? Och även om person A säger något negativt om Dig behöver det inte vara sant!

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Ps: Jag menar inte att jag själv lever till 100 % efter detta utan uppmanar snarare till eftertanke kring ämnet.

fredag 7 oktober 2011

Steve Jobs: kapitalistisk krigsherre eller hjälte?

Under natten till gårdagen gick alltså en av den (till dags dato) digitala tidens största visionärer i graven efter många års kamp mot cancer.
Många är de som hyllar Steve Jobs, vissa på Apple väljer att gå så långt som att säga:


Men vad är det för "innovationer" vi har att tacka Mr. Jobs för och är det verkligen sådant som förbättrat allas våra liv?
Iphone, Ipad och Mac, samtliga är skapelser vi har att tacka honom för, men kan man gå så långt att säga att de förändrat våra liv?
Kort svar: ja! Dock inte nödvändigtvis i positiv mening.

Jag äger själv en Mac och ska inte på något vis hyckla med mitt användande som rent krasst kan räknas som ett beroende.
Flera gånger dagligen startar jag den för att använda dess program, eller ja, så länge den finns i närheten.
Finns inte datorn tillgänglig börjar jag inte "kallsvettas" eller något liknande (som väl är symptom för ett riktigt(?) beroende).
Många jag ser i kollektivtrafiken sitter konstant med sin näsa i en Iphone eller med Ipod-hörlurar i öronen.
Och visst är det trevligt när så många människor kan samlas kring en produkt, eller?
Apple är en av de få bolag jag känner till vars produkter äger en stor betydelse (näst intill religiös!) i många människor liv.
Om man exempelvis nedvärderar en Mac kan man erhålla en rejäl avhyvling från sådana individer.
Apples reklamkampanjer är också extremt aggressiva och man arbetar stenhårt på att övertyga, eller snarare plantera "fakta(?)" i individers medvetanden om deras produkters fullkomlighet.
Men för verkligen produkterna människor samman?
Självklart inte, så vad är det egentligen som är så revolutionerande med dem?
Vad skiljer en Iphone från någon annan ny mobiltelefon, en Ipad från någon annan mp3-spelare och en Mac från en PC mer än användar-gränssnittet?
Telefoner och Internet är väl bra så länge de behövs men att sitta och titta på en telefon(!?) eller surfa på Internet utan någon anledning, är det verkligen vad vi bör göra med våra liv?
Återigen, jag hycklar inte.
Flertalet gånger har jag funnit mig själv i ovannämnda situation (gällande datorn då jag valt att bojkotta Iphone/Android-generationen av flertalet anledningar) och varje gång skräms jag av det!
Hur kan man kalla människor som "endast" stått för elektroniska upptäckter av denna art för genier?
Borde man inte rikta samma typ av beröm mot de som skapar vaccin, forskar om sjukdomar och ser till att svältande får mat?

På vilket sätt hjälper vi världen genom att sitta framför en dator dagarna i ända?

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

lördag 1 oktober 2011

"Det är ovanligt att finna empati i dagens samhälle..."

I dagens värld tycks vi ha koll på allt, det är väl skönt?
Tack vare astronomer vet vi precis hur stort universum är, tack vare journalister vet vi vad som händer runtom i världen, tack vare jurister sätts onda människor bakom lås och bom.
Då världen kan te sig olika från person till person är det ju bra att vi har personer på alla poster som ser till samhällets bästa i allt de gör.
Eller ja, i en utopiskt samhälle skulle det kunna se ut så i vart fall.
Ibland måste man göra grova generaliseringar men allt för ofta verkar människor ha svårt att uppmärksamma sin egen subjektivitet.
Individer som inte tycks förstå att deras vägval här i livet till stor del baseras utefter deras tidigare upplevelser, upplevelser som i sin tur har format en stor del av deras åsikter.
Jag väljer att här göra en stark generalisering när jag säger att de flesta av oss idag tycks ha förlorat vår empatiförmåga.

Förmågan att känna empati för varelser är vad många forskare menar är vad som skiljer oss från andra djur.
Att vara empatisk är inte nödvändigtvis motsatsen till sadistisk som flertalet tycks tro (till exempel: "jag bryr mig jättemycket om djur/andra människor!").
Empati handlar om social medvetenhet gällande andra individer.
Om man exempelvis inte förstår varför andra människor tycker om sport, en viss typ av litteratur eller varför de håller med ett annat politiskt parti än det man själv favoriserar och sedan menar att de har fel i sina tankegångar, då saknar man empatiförmåga.
Att inte förstå andra människors differentiella syn på en gemensam situation är också ett exempel på bristande empatiförmåga.

Då sanning är relativt och objektiviteten är näst intill obefintlig hos den mänskliga individen, borde det inte vara bättre att komma till insikt gällande sin subjektivitet samt använda detta på bästa sätt.
Om flertalet personer har olika syner på ett visst problem torde den mest optimala lösningen utvinnas av ett gemensamt beslut fattat av samtliga.
Det blir litet som en tårta eller ett pussel där alla utgör essentiella bitar för att bilda helheten.
Om vi som individer börjar sträva efter ett mer kollektivt samhälle där vi hjälps åt med allt i stället för att ständigt leta efter sätt att vara "annorlunda" och "speciella" skulle vi troligen avancera mycket snabbare och mycket fredligare än vad vi gör för tillfället.
Glöm inte att Du är unik, inte speciell.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.
“Everything we hear is an opinion, not a fact. Everything we see is a perspective, not the truth.” - Marcus Aurelius