Bieber - vår tids Jesus?

I går besökte sångaren Justin Bieber Sverige för första(?) gången.
Utanför hotellet möttes han av hundratals gråtande fans, några som väntat på plats sedan dagen innan.
För många av dessa är detta höjdpunkten i deras liv... enligt dem själva.
Men vad är det egentligen som får människor att hänge sig så åt en tanke, en person eller ett ideal?

Idag lever vi i en värld där ungdomar förstår teknologin vi omges av, bättre än föräldrarna till desamma. I media fokuserar man på att framhäva individuella personer och produkter i marknadsliberalismens intresse. Horribla händelser som sker i väst lyfts fram i nyhetssändningar, på Internet eller i pappersupplagor, allt för att rättfärdiga en samhällsprogression som främjar den oligarkiska agendan.
Bieber existerar som en "sociologisk karaktär". Liksom Jesus i den kristna mytologin, eller Tor i den nordiska, använder man Bieber som en central gestalt att samla individer kring. Och likt så många andra sociala grupperingar är det inte nödvändigtvis den centrala gestalten som erhåller belöningen för sitt slit.

Om - eller kanske snarare när(?) - en central gestalt går ur tiden byts denne kvickt ut emot en ny av de personer som tjänar pengar på grupperingen. Likt the Beatles, Michael Jackson, Backstreet Boys, så är Bieber förbrukningsbar. I deras ögon är han bara ännu en bricka i det spel som syftar till att underhålla, samt skapa en "vi-mot-dom" känsla.
Genom den teknologiska och kapitalistiska revolution som skett under 2000-talet har man successivt redan skapat ett glapp mellan många yngre individer och deras föräldrar. De social-humanistiska tankegångar som lever kvar hos de individer som vuxit upp under 60-70-talet ställs i direkt kontrast till flertalet av de individer man "fött upp" sedan 90-talet. 90- och 00-talisterna har konstant bombarderats av information över ex. Internet, ett forum som fortfarande negligeras av många äldre som vägrar sätta sig in i idén på samma sätt som deras barn vilket gör att de missar en stor del av det informationsflöde deras barn utsätts för. Med detta syftar jag inte till att Internet är den direkta orsaken till problemet, det ligger istället hos oligarkerna, de vars existens inte bekräftas eller erkänns i dagens media.

Oligarkerna är de personer som ligger bakom informationsflödet, de personer som vill att vi ska konsumera. En av dessa ligger bakom Bieber-fenomenet. Denne har, via aggressiv och (paradoxalt nog(?)), sublim marknadsföring planterat en föreställning om Biebers suveränitet hos dennes fans, likt modeindustrin arbetar med att infiltrera illusioner av otillräcklighet hos dess intressenter.
En industri tjänar inte på att vara bäst, utan på att vara snabbast gällande sortiments-progression, alltså förmågan att snabbt få in någonting som är litet bättre än deras tidigare produkt. Detta kan tydligt ses inom exempelvis Sibas och El-Gigantens reklamer där en teve kan sjunka 500 kronor i pris från en vecka till en annan.
Dessa affärer är inte roten till problemet, det är det regelverk de måste förhålla sig till som bär skulden. Ett regelverk skapat av de som bäst utnyttjar människans psykologiska tillkortakommanden, och inte räds att tänja på etiska, moraliska, sociala och inte minst fysiska lagar och regler för att sätta sig själv över alla andra.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg!