Könskvotering, rätt eller fel?

Genom att tillämpa könskvotering ex. på arbetsplatser ser man till att hälften av de arbetande är kvinnor och den andra män.

På så vis förhindrar man arbetsplatsens dominerande av ett visst kön.

Problemet är att vissa, bättre kvalificerade, kan uteslutas p.g.a. genus.

Den som förespråkar ett meritokratiskt samhälle menar att individer bör erhålla sin position baserad på kunskaperna de äger, något som kan kollidera med idén om könskvotering. Kvoteringsmekanismen går inte utefter de meriter en individ äger utan snarare på könstillhörigheten.

Hjälper eller stjälper könskvotering kampen för jämställdhet?

Genom att lyfta fram kvotering som ett alternativ för att öka antalet kvinnor/män på en arbetsplats, gräver man sig då inte djupare ner i det hål man försöker ta sig upp ifrån?

På vissa arbetsplatser arbetar man idag (om än inte officiellt) med könskvotering för att skapa en balans i personalstyrkan, något som förespråkas av vissa samhällsgrupper.

För inte så länge sedan uppstod dock en konflikt då man valde att göra detsamma inom högskoleväsendet.
P.g.a. ett underskott av män inom psykologiutbildningen på Lunds Universitet implementerades könskvotering, troligen för att skapa en jämnare balans i arbetslivet då antalet examinerade psykologer (kvinnor/män) det senaste decenniet haft en ratio på 70/30 (%). Detta skapade rubriker i tidningarna då en grupp kvinnor gick samman och stämde universitetet för diskriminering.

Men på vilket sätt skiljer sig könskvotering på arbetsplatsen med den på universitetet?

Via könskvotering redan på högskole-/universitetsnivå bör man (teoretiskt sett) kunna minska det framtida behovet av samma kvoteringstyp i arbetslivet. Eller?

I fallet som nämns ovan existerar problematiken i att samtliga intagna ifrån folkhögskolenivå var män, vilket betyder att könskvotering inte alls tillämpades (i den intagningen) vilket bör anses underligt om universitetet valt att ta den inriktningen (trots att den idag är olaglig(?)).

Men frågan kvarstår: är det rätt att könskvotera?

Ja, i vissa fall är det, men konceptet är inte generellt gångbart.

För att få fram det bästa resultatet bör rätt människor hamna på rätt plats. Om "rätt" människor i en utvals-grupp består av 10 kvinnor och 10 män som konkurrerar om 10 platser, med ungefär samma kompetens, så kan platserna kvoteras 50/50, men inte om kvoteringen påverkar slutresultatet negativt.

Inom de områden som betecknas "gubbsjuka" kan kvotering bidra med stabilitet, men existerar samma paradigm gällande de områden där kvinnor äger majoritet? Varför väljer då inte tidningar att presentera den könsmässiga procentuppdelning som gällt examinerade ifrån den omtalade utbildningen det senaste decenniet?

På vilket sätt skiljer sig könskvotering på högskola-/universitet från den som vissa förespråkar inom arbetslivet?
Den bäst lämpade bör väl få sin plats, kvinna eller man?