Vi människor bär på många åsikter som vi vitt och brett kastar omkring oss i olika situationer.
Men hur ofta tänker vi igenom dessa resonemang på ett vetenskapligt sätt?
Enligt Karl Poppers falsifieringsprincip bör alla tankar och idéer granskas för att på så vis nå en slutsats. Den teori som äger störst reliabilitet är den teori man bör rätta sig efter, i vart fall objektivt sett.
Förförståelser och paradigmer kan spela in på ett sätt som stör ut vår förmåga att uppfatta saker objektivt. Är man exempelvis kristen kan man ändå välja att gå emot kreationismen, fastän denna äger en större vetenskaplig reliabilitet än den teologiska förklaringen för jordens ursprung.
Detta är ett harmlöst exempel, men det kan bli mycket farligt i politiska sammanhang.
Kungens besök i mellanöstern(?) är ett praktexempel på detta.
I det land han besökta finns många problem, problem han inte ställdes inför varpå han återvände hem med en mycket positiv syn på landet. När han sedan uttryckte sig om det presenterades annan fakta för honom, men det var försent. Han hade ju redan uttryckt åsikter om landet, åsikter som med tillsammans med denna (för honom) nyligen upptäckta fakta tycktes obscena.
Den hypotetiskt deduktiva metoden är ett sätt att undersöka reliabiliteten i de egna åsikterna.
- Teori: en teori presenteras baserad på en egen idé.
- Hypotes: om teorin överlever en s.k. deduktion (då man logiskt tänker igenom idén) blir den en hypotes.
- Observationer: man samlar den data som behövs för att kunna fastställa hypotesens reliabilitet.
- Analys av data: den insamlade datan analyseras.
- Resultat: här presenteras resultatet. Om resultatet inte är det önskade så får man omvärdera sin idé och börja om från början.
Var människa har rätt att tycka som denne vill, men om dennes röst kan påverka situationen för många andra, är det då inte rimligt att den har alla sina fakta rätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar