tisdag 11 mars 2014

"Låt lämna gammal politik bakom oss!"

Ibland tycks kålsupandet inte veta några gränser inom den politiska världen.
Det talas om människors rätt till dit och dat, men läser man mellan raderna i politiska manifest kan man finna fascistiska tendenser såsom rättfärdigandet av orättvis fördelning av ekonomiska resurser baserat på feltolkad Darwinism. Eller det psykologiska fjättrandet av de mer psykologiskt utvecklade.
Staten skall existera i syfte att hjälpa medborgarna samt upprätthålla den sociala ordning som kräver upprätthållelse för att samhället skall fortsätta att fungera. Om rättsväsendet går enskilda individers ärenden har idén om staten förlorat sitt värde.

Alla människor har i grunden samma värde. Detta är ingenting som kan förändras, oavsett våldsdåd eller progressiva göromål. Vad en individs beteende påverkar är dess samhällsnytta.
De flesta skulle nog hålla med om att en läkare eller en lärare gör mer samhällsnytta än en person som tjänar sitt leverne på att begå brottsliga handlingar. Detta betyder inte att personernas grundvärde skiljer sig åt, däremot påverkar deras handlingar samhället. Utifrån detta kan man sedan fastställa en individs "samhällsvärde".
Utifrån detta resonemang ställer vissa sig frågande till den politik där man önskar begränsa vissa individers önskemål om att utbilda sig, endast av skälet att alla skall vara "jämlika". Genom att "de starka" hjälper "de svaga" hamnar de båda på samma nivå, med skillnaden att bara en av parterna tvingas uppoffra sin tillvaro, en tillvaro där denne kunde ta tillvara på sina egenskaper för att upptäcka hur vår omvärld fungerar, upptäcka nya naturvänliga drivmedel och farkoster, samt undersöka andra områden för att bredda vår arts förståelse för världen. Jag förstår tanken bakom men förstår samtidigt inte hur man kan anse sig vara för frihet genom tvång. Det blir för mig en olöslig paradox.

Det finns teorier om varför människor väljer en viss politisk inriktning. Teorier som väcker mycket ilska och irritation, inte minst över att de delar in människor i fack. Inte helt olikt hur politiskt aktiva individer aktivt delar alla andra i olika fack. Skillnaden är den mellan förförståelse (förutfattade meningar) och vetenskap. I de förstnämnda teorierna ligger gemensamma nämnare till grund för teorin. Rörande människors förförståelse är vetenskap inte alls nödvändig. Där handlar det snarare om vad man själv tycker är rätt utefter sina åsikter, inte vad som bevisats rätt genom ex. vetenskap eller undersökningar.
Om man baserar hela sitt liv utefter endast affektiva argumentationer och den egna förförståelsen är det så klart enkelt att säga att högre utbildning inte är att eftertrakta. Men det är ju en subjektiv reflektion!
Att någon anser att en högre utbildning inte fyller någon funktion betyder bara att det inte fyller någon funktion för den. Det kan däremot fylla en högre funktion för någon annan.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

“Everything we hear is an opinion, not a fact. Everything we see is a perspective, not the truth.” - Marcus Aurelius