"Ingen har koll, alla bara gissar!"
Ett staterande som många blir arga över, men som många andra förstår. För det är väl så att vi alla i första hand är människor med - mer eller mindre - samma grundförutsättningar. Föreställningar om kön, etnicitet, nationalitet m.m. är ju bara just det: föreställningar! Det är inte universella fakta och kan därför inte anses bära något värde i den objektiva verkligheten.
För att förtydliga mitt resonemang vill jag påpeka att man inte bör anamma ett nihilistiskt synsätt. Det kommer inte att hjälpa. Att låsa sig till en viss tro, eller för all del en viss roll vilket är vanligt förekommande, kan däremot vara minst lika kontraproduktivt rörande vår arts utveckling. Om man väljer att ignorera ena sidan av en konflikt, hur ska man då kunna få en rättvis bild av konflikten? Eller än viktigare: hur skapar man den mest optimala lösningen för samtliga parter? I vissa fall går det inte att hitta en optimal lösning, men är det verkligen skäl nog att aldrig ens försöka?
Vi har valt ett system där vi väljer individer som ska föra våra talan för att vi ska kunna fokusera på annat. De som för vår talan bär således ett ansvar mot oss men ibland tycks vi glömma att vi fortfarande har ett ansvar mot varandra. Att hänge sig åt någonting och genom det avsäga sig sitt personliga ansvar är en direkt provokation mot din omgivning, dina vänner, men inte minst dig själv. Våga ta ansvar!
Få människor jag talat med kan godkänna att soldater i krig avsäger sig ansvar genom att hänvisa till order. Inte lika många människor bryr sig om det handlar om delar av en politisk övertygelse. Exempel på detta kan vara en socialdemokrat som tar avstånd till den nya skattepolitiken för att denne inte håller med partiet i frågan. Den krassa sanningen är dock att så länge individen har samröre med partiet kommer den även kopplas ihop med den frågan. När någon sedan frågar varför individen "tycker" som den gör (läs: som "partiet" gör) och denne inte kan argumentera för det just för att det inte är en övertygelse som stämmer med individen så kan det bli litet knasigt.
Utgår man från tanken att vi i grunden är densamma sorts varelse, kan man verkligen rättfärdiga överlämnandet av ansvar till någon annan? För även om man hänger sig är ju själva "hängivelsen" ett eget, mer eller mindre medvetet val.
Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar