Kanske handlar det inte om "mäns makt över kvinnor"?

Idag förekommer den feministiska rörelsens röster i de flesta debatter, vilket är bra. För att nå en god koncensus krävs allas syn på saker och ting. Genom att öppna upp för samtal om att segregation inte endast grundar sig i socialekonomi, eller etnisk tillhörighet, så skapar man också möjlighet att minska klyftorna mellan könen.
Men liksom inom alla andra organisationer finns även här extrema röster. Individer som lyfter fram S.C.U.M.-manifestet som "en bra bok", och som uttrycker ett tydligt hat emot den upplevda oppositionen. På andra sidan finns det minst lika extrema röster, som hotar utsätta de människor som uttrycker sig positivt om feminism för våld.
De båda grupperna eldar på varandra, vilket leder till att de båda också sjunker djupare ner i sin övertygelse. Där den sistnämnda sidan menar att "det inte förekommer ojämlikheter", menar den förstnämnda att det visst gör det, samt att dessa beror på mäns makt över kvinnor.

Men kanske handlar det inte om "mäns makt över kvinnor"?

Jag är väl medveten om att män idag har betydligt mer fördelar än kvinnor i samhället. Inom yrken där kvinnor är i majoritet betalar man generellt sett ut mindre i lön. Vid sexualbrott ifrågasätter man kvinnors klädsel och nykterhet, fastän ingen människa borde behöva oroa sig för att bli sexuellt utnyttjad oavsett dennes klädsel eller påverkade tillstånd.
Med det sagt, kanske handlar detta om en samhällsstruktur som funnits mycket länge, och som finjusterats över århundraden, med avsikt att ett fåtal skall få behålla sin plats i gräddfilen?
I brottsstatistiken år 2010 förekom män mellan 15-30 år i majoritet (1), och män i denna åldern är mer benägen att begå fysiska våldshandlingar än kvinnor (2). Då ter det sig inte så underligt om de i maktposition i högre grad strävar efter att "hålla männen nöjda".

Men det är under inga omständigheter rätt!

Samtidigt får man inte glömma att det finns förhållningsregler även för män. Då unga mäns negativa känslor riskerar att leda till våldsamma motaktioner, så har man skapat ett samhälls-tabu för detta. Män uppvisar inte känslor i samma grad som kvinnor gör, och genom att upprätthålla den obalansen så ser man till att män också behåller - den smått galna - idén om att kvinnor måste beskyddas, samt att det är männens "arbete" att göra det. Samtidigt skapas män som inte finner sig i den beskyddande rollen, utan som är ute efter att skada kvinnor på olika vis. Och så upprätthålls denna obalansen.

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att ojämlikheten inte är någonting vi ska blunda för, utan någonting vi måste kunna diskutera och lösa, under ordnade former. Extremism skapar betydligt mer problem än vad det löser i detta fall.
Det är vårt gemensamma ansvar, män och kvinnor, då vi alla är en del av samhället och därför även en del av de problem som vi uppfattar i samma samhälle.

Källor:
(1) "Kriminalitet" - http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0201_2010A01_BR_11_X10BR1001.pdf

(2) "The development of aggression during adolescence: Sex differences in trajectories of physical and social aggression among youth in rural areas" - http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2773662/