tisdag 29 mars 2016

Vem blir religiös, vem tror på det paranormala, och vem tror inte på någonting?

Någon gång har du säkert berättat en historia om någonting som har hänt dig, när någon annan flikar in "nä men så var det ju inte!", fastän du själv är tvärsäker på att du inte minns fel. Och det behöver inte vara så att någon av er egentligen har fel, ni har bara uppfattat situationen olika.

Ordet "fenomenologi" syftar till hur människor uppfattar saker som händer omkring dem.
Beroende på en persons sociala bakgrund, genetiska disposition. m.m., så tolkar man händelser på olika sätt. En individ som fått lära sig att poliser är "elaka" kommer att reagera starkare när de finns i dennes omgivning, eller om denne av någon anledning måste interagera med en polis. Likaså kan en person med social ångest uppfatta ett rum fullt med nya människor som väldigt otäckt, medan en annan person kan må som bäst i samma situation.
Fenomenologi påverkar alltså oss människor i allra högsta grad. Men vad jag är intresserad av i detta inlägget är hur det kommer sig att vissa människor tror på det paranormala medan andra inte gör det, samt varför vissa människor blir religiösa medan andra inte blir det.
Som tur är finns det idag en hel del forskning att tillgå på ämnet.

För den som inte orkar läsa vidare gör jag här en kort - grovdragen - summering av innehållet:

De som tror på det paranormala, samt de som blir religiösa, tycks i högre grad än de som inte tror på liknande, vara övertygade om att...
... medvetandet och kroppen är två skilda saker.
... andra djur, och naturen, har samma tankar och känslor som människor.
... människans intuition har rätt och att man kan lita på den.

Utöver detta tycks det också vara mer vanligt att dessa grupper är relativt oinsatta i naturvetenskapliga förklaringar till varför saker och ting händer (kemi, fysik, matematik, etc.), vilket leder till att man godtar alternativa förklaringar på frågor.
Utbildningsnivån tycks inte kunna påverka människors skeptiska förmåga, vilket backar upp idén om att de som tror på det paranormala, eller de som blir religiösa, tror mer på sin egen intuition, än att de skulle "sakna" en analytisk förmåga.

För den som vill veta mer:

Skillnaden mellan de människor som tror på det paranormala, som blir religiösa, och de som "inte tror".
Jag vill börja med att be om ursäkt för att det saknas en fräsig rubrik till denna sektion. Så, till frågeställningen: hur kommer det sig att vissa blir troende - på ett eller annat vis - medan andra inte blir det?
Där man tidigare spekulerat om att människor utvecklar en tro på det paranormala på grund av "brist på analytisk förmåga pekar forskningsresultat ifrån Helsingfors Universitet på att det istället handlar om en högre tillit till den egna intuitionen(1).

De första två grupperna (de som tror på det paranormala, samt de religiösa) kopplas samman via deras  övertygelse om den "reflektiva dualismen", det vill säga att medvetandet och kroppen är två olika saker(2). Den tredje gruppen (de som inte tror/skeptikerna) kan anamma en annan inriktning: monism, vilket innebär att medvetandet och kroppen hör samman. Det finns olika förklaringar på hur de hör samman, ex. att hjärnans tolkning av omvärlden skapar vårat medvetande.

De som tror på det paranormala, och de som blir religiösa.
Människor som blir religiösa, eller tror på det paranormala menar att deras intuition är korrekt: när de känner att det är på ett visst sätt, då stämmer det. De personer som inte tror på det paranormala tycks oftare ha en bättre förståelse för de grundläggande naturvetenskapliga koncept som lärs ut i skolmiljö, det vill säga hur saker och ting fungerar, vilket man ska få lära sig på exempelvis kemi-, fysik-, och matematiklektionerna. Den som tror på det paranormala är mer benägen att godta alternativa förklaringar på saker som det redan finns goda förklaringsmodeller för(3).
Människor som tror på det paranormala tror i många fall också på antropomorfism, det vill säga att djur och natur har samma karaktärsdrag och känslor som människor. Denna idé delas vanligtvis inte av religiösa(4).

Religiösa människor tycks också vara övertygade om att deras intuition är sann. Men de skiljer sig ifrån den andra gruppen då de i mindre utsträckning tror på paranormala fenomen. Den religiösa skaran människor tenderar också vara mer välvilliga, samt konservativa, än de personer som tror på det paranormala.

Som det ser ut idag tycks hypotesen om att människor som låter sig styras mer av sina känslor, också är mer benägna att tro på det paranormala/bli religiösa, än de människor som inte gör det, inte helt orealistisk. Dock menar vissa att begreppsförvirring är en mer trolig bakomliggande faktor. Det vill säga att de som tror på paranormala fenomen gör det för att de inte har kunskap om hur en viss sak annars kan hända(3).

Påverkar utbildningsnivån människors förmåga att vara skeptiska?
Nej. Universitetsstuderande verkar i högre grad vara mer skeptiska än exempelvis de som studerar på yrkeshögskola, men universitetsstudier i sig tycks inte påverka människors skeptiska förmåga. Detta styrker också idén om att människor som tror på det paranormala/blir religiösa inte har lägre analytisk förmåga, utan att de är mer övertygade om att deras intuition stämmer(1).

Källor:

(1) "Paranormal, superstitious, magical, and religious beliefs" - https://helda.helsinki.fi/handle/10138/19774?locale-attribute=en

(2) "Conceptions about the mind-body problem and their relations to afterlife beliefs, paranormal beliefs, religiosity, and ontological confusions" - http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4158462/

(3) "Superstitious, magical, and paranormal beliefs: An integrative model" - http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0092656606000869

(4) "Cognitive biases explain religious belief, paranormal belief, and belief in life's purpose" - http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0010027713001492

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

“Everything we hear is an opinion, not a fact. Everything we see is a perspective, not the truth.” - Marcus Aurelius