måndag 21 mars 2011

En värld utan ekonomi, del 2.

Sittandes på ett tåg dras jag återigen in i dessa tankebanor.
I en värld utan ekonomi skulle också kollektivtrafiken vara förskonad från betalningssystemets fjättrande bojor.
Att kunna kliva på ett tåg, en buss eller något annat kollektivt transportmedel utan att behöva spendera sina surt förvärvade krediter som betalmedel för utflykten torde väl ses som något positivt?
De som valt att vandra i negativismens fotspår uttrycker irritation över liknande påståenden med underliga motargument som, "hur ska man hålla ordning på bussarna?" eller "vem ska städa upp efter resenärerna?".
Faktum är att sådana argument är (om än argument) banala sådana då de inte har någonting med det faktiska resonemanget att göra.
De argumenten bottnar i problem skapade på annat håll och bör därför inte bakas in i denna diskussion.

Till krediter.
Detta samhällets belöningssystem för arbetare är inte helt olikt de tidigare slavsystemen som existerat.
Som arbetskraft sliter man ut sig på ett företag(/arbete) där man reguljärt erhåller "lön".
De facto; lönen är egentligen valuta man "lånar" för att gräva sig djupare ner i slavgropen.
Av den "lön" du får ut går en stor del till hyra för Din (?) bostad, en bostad de för övrigt har rätt att rycka ifrån dig vilket i sig är en skrämseltaktik för att försäkra den livegna hållningen gentemot staten.
En annan del går till kosten som i sig är livsnödvändig, varpå det tredje utgiftsflödet säkerställs via reklam och marknadsföring.
Det må smärta, men de pengar Du väljer att spendera på ting som Du uppskattar är pengar De valt att du ska spendera på de ting De vill att du ska spendera pengarna på.
Samtliga belopp skramlar ner i samma hink varifrån de erhölls.
Nu talas det även om att det ska kosta pengar att ta ut kontanter från bankautomater, allt för att lättare kunna kontrollera den individuella ekonomin.

Tack för att du tog dig tid att läsa dagens inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

“Everything we hear is an opinion, not a fact. Everything we see is a perspective, not the truth.” - Marcus Aurelius