Det involverar allt mellan framtida jorden-runt-resor till så banala ting som räkningar.
Alldeles för ofta handlar det dock om utlånade pengar.
Om någon kommer till mig och ber om ett lån så tänker jag igenom tre saker innan jag svarar:
1. Brukar denna personen betala tillbaka sina lån?
2. Hur står summan i proportion till personens önskemål?
3. Vad händer om denne inte betalar/kan betala tillbaka?
Efter att ha analyserat situationen via dessa tre frågor kommer jag ganska snabbt fram med ett svar.
Sedan jag börjat tänka på detta sätt har jag aldrig haft problem med utlånade pengar.
Vissa gånger får jag inte tillbaka dem men det är en "risk" jag medvetet tagit när jag lånat ut till personen.
Ibland kan det vara svårt att säga ifrån men med de här tre punkterna i ryggen kan man alltid rättfärdiga ett beslut.
Personen kan bli irriterad eller till och med arg över beslutet man fattat men är det verkligen den största otjänsten man kan göra en annan individ? Att inte låna denne pengar?
De människor som återkommande dementerar pengars värde säger å andra hand att pengar är viktigt.
Man sliter sönder sig för krediter som sedan byts emot mat och husrum hos samma individer som betalar ut pengarna.
Är vi då inte alla ständiga låntagare?
Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar