Då jag funderar över uttalandet tycks det som om allt jag och människorna runt omkring mig gör på ett eller annat vis handlar om att bekräfta eller bekräftas, men möjligheten finns att detta är standardsumman av en ny uppenbarelse, liksom då man lärt sig ett nytt ord och då tycker sig höra/se ordet användas överallt.
Oavsett om ovanstående är sant eller inte så tycks människan ha en förmåga att skapa sig egna sanningar för att ursäkta sina tillkortakommanden, i vissa fall genom egna antaganden men som den sociala varelse människan ändå är väljer vissa att sälla sig till redan etablerade idéer.
Jag har tidigare talat om Anni Sennov och hennes bok "Kristallbarn, Indigobarn o Framtidens vuxna", där jag uttryckt min skepsis inför boken då inga källor finns representerade samt subjektiviteten författaren uppvisar i sitt skrivande.
I de sista sidorna av boken förklaras också att man kan utbilda sig till "Auraförmedlare", en person som (väldigt ytligt förklarat) hjälper individer att koppla bort alla sina chakran exkluderat hjärtchakrat genom vilket personer med Kristallauror (själar?) lever helt genom. I samma del står det att kursen passar för: Människor som önskar använda sin potential.
På sidan 71 i boken står:
När barnen håller sig borta hemifrån är det inte alltid därför att de inte vill vara tillsammans med föräldrarna. Det beror helt enkelt på att de har tråkigt eller inte längre känner sig hemma i energierna längre ner i energitornet.
Utefter min egen subjektiva bild är detta ingen ny företeelse men det tycks som om författaren vill sammanbinda detta med sin egen världsbild. Sedan den kulturella ungdomsrevolutionen under 50/60(?)-talet har ångest uttryckts över ungdomars självständighet. Ett steg somliga anser är viktigt medan vissa äger den konservativa (och egoistiska) åsikten (undermedvetet) att deras barn ska fokusera på dem, möjligen som en "återbetalning" för allt de gjort för sina barn (måhända en extrem tes som kan låta galet, men är inte dagens människa smått galen?).
Vilket åter tar oss tillbaka till utgångspunkten för dagens inlägg: bekräftelsebehovet hos människor.
I min text säger jag inte att författaren av den nämnda boken äger ett bekräftelsebehov större än det hos andra men jag tycker mig kunna se egot skymta fram på flertalet ställen liksom det gör i många andra självutnämnda profeters skrifter.
Avslutningsvis vill jag säga att mycket in boken är intressant och trevligt att läsa men jag saknar källor och fakta bakom de påståenden som görs i boken som inte är direkt kopplade till det sunda förnuftet.
Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar