Måste en extremist uppföra sig obscent, hota andra människor eller är det tillräckligt om personen uppvisar narcissistiska drag?
En ny trend inom det stora landet i väst är den så kallade "nyateismen", vilket kan vara en motpol till den tidigare strikta katolicismen. Men är det ena bättre än det andra?
Om man besöker imgur.com/r/atheism tycks majoriteten av inläggen handla om hur mycket bättre en ateist är jämfört med en kristen. I kommentarer till sådana inlägg (läs: bilder) framkommer att man anser sig ha svårt att göra sin röst hörd i en nation där en ledares syn på religiösa frågor väger tungt när det vankas val.
Men är det så viktigt vilken tro man lever efter? Är det inte viktigare hur man är som människa?
Vissa ateister menar att kristna betett sig illa mot homosexuella och andra minoriteter under en lång tid och att de nu "får vad de förtjänar". Men gör det verkligen ateisterna till bättre människor än vad de valt att vända ryggen åt eller är de båda två sidor av samma mynt?
En människa som inte nödvändigtvis vill stämpla sig själv under någon religiös övertygelse. Denne kanske "bara" anser sig vara skeptiker. Ingenting är fel i det så länge personen ifråga inte spottar på någon annan vilket är precis vad en individ gör när denne menar att en annan individ hamnar i helvetet eller att någon annan individ är sämre för att denne inte delar åsikt om någonting.
Att informera någon annan om sin egen verklighet skiljer sig kraftigt från att tvinga på någon densamma. Det är en individs fulla rätt att tycka vad denne vill men det är däremot inte någon annans skyldighet att acceptera den första personens åsikter som sanna.
Möjligheten finns att vi människor (socialt sett) skulle fungera betydligt bättre och åstadkomma mer som art om vi lärde oss att bemästra vårt ego då det är vad som fortfarande håller oss kvar på vårt nuvarande utvecklingsstadium. Man kan välja att tro att detta är sant eller inte men om man granskar grunden till majoriteten av de konflikter som existerar idag tycker jag mig kunna finna spår av sanning i det sistnämnda påståendet.
Ett utdrag från Wikipedia förklarar termen "ego":
Egot gör tre saker jämt och ständigt, den söker tvångsmässig bekräftelse, har ett tvångsmässigt behov av att kontrollera, har ett tvångsmässigt behov av att döma och försvara och har tvångsmässiga osanna förväntningar.
Egot tror att den är sig själv, det vill säga människan själv.
Man blir fri från egots grepp och når inre frid och frånvaro av rädsla, genom att avidentifiera sina tankeprocesser och känslor från sig själv.
Människan är inte sina tankar, utan människan är den medvetenheten om att dessa tankar finns i människan själv.
Man börjar sitt frigörande från egot när man börjar ifrågasätta och uppmärksamma den inre röst som man har i sitt huvud.
Dock kommer egot alltid att vara en del av människan.
Hur starkt egot är speglas av hur mycket rösten i huvudet styr människan i hennes handlingar och val.
Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar