Kvant-fysik och strängteorin.

Vi människor lever i den tredje dimensionen.

Den fjärde dimensionen är tid, något som för oss ses som ett linjärt förlopp just för att vi befinner oss i en underliggande dimension och inte kan uppfatta högra dimensioner på något annat sätt.

I den femte dimensionen finns alla möjligheter samlade, den innehåller alla scenarion som kommer att följa det aktuella händelseförloppet påverkat av våra samt andra personers handlingar.

De händelser som vi upplever i den fjärde dimensionen (tid) är alltså bara fragment av de möjligheter som finns i den femte dimensionen.

Kvant-fysiken talar om dimensioner som rymmer varandra, för varje dimensionellt-kliv uppåt ryms alla möjligheter neråt.

Önskar man ex. besöka en tidslinje där man blivit framgångsrik genom en uppfinning man åstadkom som ung är denna omöjlig att uppnå genom den tidsdimension man befinner sig i, ty oavsett vilka val man gör är historien redan skriven i denna tidslinjen. Att kröka den egna dimensionella verkligheten och återvända till barndomen genom en "vinkling" av tidsrymden (den fjärde dimensionen) så att denna möter den femte dimensionen kan man ta sig tillbaka till sin egen ungdomstid, om än i nuvarande skick då den fysiska kroppen inte direkt påverkas av tidsdimensionen då den existerar på ett annat plan.

Detta är dock inte att rekommendera då även de minsta förändringarna kan skapa en paradox där den tidsresande då förändrat historien vilket också förändrar den tidsresande. I den nya tidslinjen reste den tidsresande aldrig bakåt i tiden vilket kan få den tidsresande att hamna i ett sorts dimensionellt vakuum eller i värsta fall(?) sluta existera överhuvudtaget.

Ett säkrare sätt vore att kröka den femte dimensionen in i den sjätte dimensionen som då innehåller alla möjligheter från den femte dimensionen och neråt. Dessvärre existerar en version av "tidsresenären" redan i denna tidslinje och den versionens solipsistiska världsbild skiljer sig från den egna. Den tidsresande kan endast observera och interagera med sig själv, denne kan aldrig "ta över" tidslinjen från originalet som lever på denna tidslinje.

Den sjunde dimensionen behandlar alla möjligheter från universums skapelse och framåt.

På samma vis som en människas tidslinje bara är ett fragment av alla möjligheter som finns blir de totala möjligheterna för "alltets" utveckling i den sjunde dimensionen (något som också kallas "oändligheten") bara ett fragment av händelseförloppen i de högre dimensionerna. Detta lilla fragment innehåller då alla möjliga tidslinjer från universums skapelse och framåt.

För att kunna beskriva den åttonde dimensionen måste man skapa sig en utveckling av den sjunde. Men hur fortsätter man efter oändligheten?

Hur märkligt det kan tyckas vara så finns det fler än en oändlighet som skapats ur andra förhållanden än den vi befinner oss i. I dessa dimensioner kan ljusets hastighet och/eller gravitationen vara annorlunda än i vår oändlighet. Om man ser denna "andra oändlighet" som ett fragment och sammanbinder de båda med en linje och adderar en "tredje oändlighet" så har vi skapat oss en bild av den åttonde dimensionen.

Genom att vika samman dimensioner så kan man vandra emellan dem, detta inger möjligheten av att färdas mellan helt olika, möjliga tidslinjer.

Skulle man vika samman två av de sjunde dimensionerna via den åttonde dimensionen så hamnar man i den nionde dimensionen, där alla understående dimensionerna existerar på samma plan.

Vi tar en kort paus(?) här för att beskriva "dimension noll" samt en summering av det ovanstående.

I denna dimensionen finns bara ett grundfragment. För att det ska gå att fastställa ett värde till denna dimension behövs ytterligare en punkt. Emellan dessa två punkter drar vi sedan en linje för att skapa oss den första dimensionen, ett sammanband. I den fjärde dimensionen tog vi alla tredje dimensioner för att binda samman dessa till ett fragment som i sin tur sammanbinds med ett annat fragment från den fjärde dimensionen. Detta refereras vanligtvis till som "tid" då det förklarar rymd mellan två olika tidsperioder.

Detta blir den femte dimensionen.

I den sjunde dimensionen sammanbinder vi alla möjliga tidslinjer (detta kallas "oändlighet") från vår universums skapelse med en annan tidslinje i den sjunde dimensionen, en som beskriver en annan "oändlighet".

Avslutningsvis, i den tionde dimensionen finns alla oändliga tidslinjer representerade som ett fragment. För att ta sig vidare till den elfte dimensionen måste detta fragment först och främst sammanknytas med ett liknande fragment.

Kort sagt: "vibrationer" i de övre dimensionerna påverkar de undre.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.