"Alla andra tycker att jag..."

"Alla andra tycker säkert att jag är dålig/konstig/ful/dum/etc.".
Varför tänker vi sådana tankar egentligen?
Oftast ligger ingen sanning i vad vi anser att andra tycker om oss, i majoriteten är det en fabrikation skapad utifrån osäkerhet.
Och de gånger det faktiskt ligger någon sanning i vad vi tror: varför bryr vi oss?
I vårt pseudo-demokratiska samhälle anser vi oss ändå ha åsiktsfrihet, så vadan denna hets kring popularitet?


Alla måste inte tycka om dig, du måste inte tycka om alla.

Men det är klart, det visste vi väl alla redan... eller?
Om vi alla redan vet det, varför låter vi andra människors åsikter påverka oss?
Deras åsikter är troligtvis skapade ur avundsjuka, osäkerhet eller rädsla vilket torde göra deras åsikter mindre intressanta.
Nästa gång Du tycker vad andra tycker om dig(!) ta dig en funderare på vilket faktaunderlag du har för de tankegångar du för.
Troligtvis inga.

Sedan har vi den andra sidan.
Den existerar under flertalet pseudonymer: "opposition", "mobbare", "troll" m.m., alla med ett mål i sikte: att skjuta ner sin motståndare genom att begabba, håna och/eller ibland till och med ta till fysiska uttryck (beroende på hur självsäker motståndaren är samt hur osäker den offensiva individen är).
En debatt är den civiliserade formen av detta och sköts snyggt med två (eller fler) sidor som presenterar samt försvarar sin ståndpunkt i en fråga men så snart en av sidorna börjar håna den andra sidans argument eller underminera den utan att tillföra något har debatten förpassats till något betydligt mer ovärdigt: en pajkastartävling.

Självklart måste man få uttrycka sin åsikt, men person A's åsikt är inte nödvändigtvis den totalitära sanningen. Person B's åsikt kan stämma lika mycket som tidigare nämnda persons fast ur ett subjektivt synsätt. Är det verkligen värt att begabba varandra för minsta lilla, kan man inte lägga sin energi på något annat? Och även om person A säger något negativt om Dig behöver det inte vara sant!

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Ps: Jag menar inte att jag själv lever till 100 % efter detta utan uppmanar snarare till eftertanke kring ämnet.