"Det är ovanligt att finna empati i dagens samhälle..."

I dagens värld tycks vi ha koll på allt, det är väl skönt?
Tack vare astronomer vet vi precis hur stort universum är, tack vare journalister vet vi vad som händer runtom i världen, tack vare jurister sätts onda människor bakom lås och bom.
Då världen kan te sig olika från person till person är det ju bra att vi har personer på alla poster som ser till samhällets bästa i allt de gör.
Eller ja, i en utopiskt samhälle skulle det kunna se ut så i vart fall.
Ibland måste man göra grova generaliseringar men allt för ofta verkar människor ha svårt att uppmärksamma sin egen subjektivitet.
Individer som inte tycks förstå att deras vägval här i livet till stor del baseras utefter deras tidigare upplevelser, upplevelser som i sin tur har format en stor del av deras åsikter.
Jag väljer att här göra en stark generalisering när jag säger att de flesta av oss idag tycks ha förlorat vår empatiförmåga.

Förmågan att känna empati för varelser är vad många forskare menar är vad som skiljer oss från andra djur.
Att vara empatisk är inte nödvändigtvis motsatsen till sadistisk som flertalet tycks tro (till exempel: "jag bryr mig jättemycket om djur/andra människor!").
Empati handlar om social medvetenhet gällande andra individer.
Om man exempelvis inte förstår varför andra människor tycker om sport, en viss typ av litteratur eller varför de håller med ett annat politiskt parti än det man själv favoriserar och sedan menar att de har fel i sina tankegångar, då saknar man empatiförmåga.
Att inte förstå andra människors differentiella syn på en gemensam situation är också ett exempel på bristande empatiförmåga.

Då sanning är relativt och objektiviteten är näst intill obefintlig hos den mänskliga individen, borde det inte vara bättre att komma till insikt gällande sin subjektivitet samt använda detta på bästa sätt.
Om flertalet personer har olika syner på ett visst problem torde den mest optimala lösningen utvinnas av ett gemensamt beslut fattat av samtliga.
Det blir litet som en tårta eller ett pussel där alla utgör essentiella bitar för att bilda helheten.
Om vi som individer börjar sträva efter ett mer kollektivt samhälle där vi hjälps åt med allt i stället för att ständigt leta efter sätt att vara "annorlunda" och "speciella" skulle vi troligen avancera mycket snabbare och mycket fredligare än vad vi gör för tillfället.
Glöm inte att Du är unik, inte speciell.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.