torsdag 24 april 2014

Att sätta småbarn, i vuxen ålder, i beslutande position.

Platon och Aristoteles är två exempel på dem; människor vars bångstyrighet format vårt samhälle.
Som jag nämnde i förra inlägget ansåg de att människans arbete ledde till dennes fördärv (Paulsen, 2010). Samtidigt valde de att nyttja de resurser som framställdes via andras produktion. "Hyckleri!" skanderar vissa. Andra tycker att det är helt naturligt att ett samhälle ser ut på följande vis.
Men skillnaden mellan de gamla filosoferna och dagens oligarker ter sig inte nämnvärt stor, de har ju båda via bångstyrighet skärmat av första parkett för dem själva och sina vänner, framför livets operett.
Dessa individer vill inte bli av med makten, de är vana vid att få precis som de vill. Genom att Vi stått bredvid och ignorerat deras småbarnsfasoner har De tillåtits skapa sitt drömsamhälle där Vi sår och De njuter av frukten.

Nu blir det säkerligen liv i luckan, "Ingvar Kamprad har minsann slitit för sina pengar!", "Gates skapade ju hemmadatorn!", "Jobs var en visionär!" etc. Man kan då kontra med en äldre herre som idag blivit en ny bekantskap för många: Nicolas Tesla. En av pionjärerna rörande vår förmåga att kontrollera ström, men tack vare sina solidariska ambitioner ska han ha dött utfattig. Man skulle kunna säga att Teslas forskning låg till grund för Gates och Jobs möjligheter att utföra sina "stordåd".
Att deras uppfinningar betytt mycket för samhället råder inga större tvivel om, men frågan är huruvida de förtjänar den statusen de erhåller p.g.a. sina monetära resurser? Kan en människa placeras på denna nivå i samhällshierarkin, i dagens läge, utan några monetära resurser, exklusivt baserat på dennes intellekt?
Försök komma på fem personer som i dagens läge är internationellt kända (i positiv bemärkelse) på samma nivå som Gates och Jobs samt saknar större ekonomiska resurser. Skådespelare och musiker skulle kunna falla under denna kategorin, men deras kändisskap består oftare av ren idoldyrkan än deras bidrag till samhällsutvecklingen. Där av bör de inte medräknas. Detsamma gäller kriminella individer. Kanske lyckas du. Då får du väldigt gärna delge dig av dessa till mig.

I slutänden handlar inte detta om att samhället utvecklas åt ett oönskat håll, det handlar om att vi som anser utvecklingen vara oönskad inte gör någonting för att direkt stoppa den! I många fall väljer man istället att sitta och klaga vid köksbordet, till arbetskollegorna, eller till kassören på snabbköpet.
Men förordningar författas, och beslut tas på individuell nivå! Alla beslut som påverkar oss har någon gång tagits av en grupp människor någonstans. Och i den gruppen har varje röst räknats för att nå ett avgörande.

Din röst gör skillnad!

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

“Everything we hear is an opinion, not a fact. Everything we see is a perspective, not the truth.” - Marcus Aurelius