Att vara språkligt intresserad i en illiterat samtid

Ibland uppkommer känslor och idéer man inte tycks kunna sätta ord på.
Detta är dock inte särskilt förekommande då vi idag har ord, samt snarlika synonymer för att förtydliga exempelvis intensitet m.m., för det mesta.
Men nyligen nådde vi en vändpunkt där den lingvistiska progressionen vände riktning, och de som inte valde att vända klassisk lingvistik ryggen hånas idag av en smått "lingvistik-apatisk" majoritet.

Dagens inledning kan vara bland de mest elitistiska jag nedtecknat i denna blogg, men patos-värdet minskar inte till följd av detta. Jag och flertalet andra med mig känner saknad till den möjligheten att generellt kunna utbyta idéer med vänner, bekanta eller till och med främmande människor, utan att råda brist på förklarande ord. Jag förklarar gärna ord i efterhand för en person som ännu inte känner till det, men att bli bespottad på grund av intresse eller - i detta fall - lingvistiska kunskaper är minst sagt irriterande.
Jag skulle aldrig håna någon för att denne inte förstod innebörden av ett ord. Att någon hånar mig just för att jag förstår innebörden av ett ord är för mig egendomligt, mest för att en annan människa väljer att håna mig utifrån dennes egna begränsningar, samt/eller egen avundsjuka. Jo, avundsjuka är egentligen den enda anledning jag kan tänka mig ligger bakom ett sådant påhopp då det direkt handlar om "opponentens" irritation över just de egna begränsningarna. En person som inte känner sig trängd har heller ingen anledning att slå ifrån sig en argumentation användandes härskartekniker eller på annat sätt retoriskt låga knep, utan klarar klarar sig bra såväl verbalt som psykiskt.

Nu vill jag här ta en kort paus i mitt eldiga propagerande i syfte att förklara min övertygelse utifrån vilken detta inlägg bygger: jag anser inte att någon kan anse sig vara bättre än någon annan utifrån dennes förvärvad kunskap. Inte heller anser jag någon vara mer värd för att denne inte äger densamma kunskap. Kort sagt; oavsett om man kan eller inte kan någonting betyder inte det att man är mer eller mindre värd, det är snarare hur man ställer sig till de som står i motpol till en själv som avgör individens värde.
Enda undantaget i detta resonemang är då en viss uppgift måste lösas. Då bör givetvis färdigheter premieras.

Hur som haver, vad jag med detta inlägg vill säga - och jag förstår om avslutningen kan ställa sig ironisk till inledningen - är att en individ inte nödvändigtvis kan anses vara generellt "bättre" än någon annan på grund av dennes kunskap, alt. okunskap inom ett specifikt område. Därtill bör nämnas att man inte heller bör bete sig nedsättande mot opponerande om denne inte förstår, alt. man själv inte äger tillräcklig lingvistisk förståelse för att begripa innebörden av dennes argument.

Ingen person kommer någonsin att ändra åsikt för att den blir trampad på.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg!