Jag förundras över människor som äger övertygelser de själva inte klarar av att försvara.
Det är relativt enkelt att upptäcka huruvida en individ är införstådd eller inte med ett visst ämne vilket också gör det extra tragiskt vid de tillfällen då denne försöker debattera/propagera emot en insatt opponent. Givetvis kan man vid tillfällen såsom dessa även se en tragikomisk sida, som då exempelvis debatterande nationalsocialister kläcker ur sig att "invandrare stjäl våra jobb" och att de samtidigt "lever på socialbidrag". Om så är fallet bör ju ultra-Darwinister, såsom de själva, direkt ge upp kampen då det bör vara solklart att de "invandrare" man talar om i detta fallet är överlägsna dem själva, de som generellt endast lyckas leva på socialbidrag, alternativt arbeta. (Håll i hatten, här slängs det med ironi!)
Ett annat exempel är då anhängare av den ultraradikala feminismen - alltså de få som tillhör den skaran som inte strävar efter jämlikhet utan snarare önskar ett polskifte där patriarkatet övergår i ett matriarkat - menar att "det inte finns några skillnader alls mellan män och kvinnor" utan att dessa endast är "programmerade av samhället" för att sekunder senare sätta krokben för sig själva med meningar som: "om kvinnorna styrde skulle vi inte ha krig!" Wow! Fastän reliabilitet baserad på naturvetenskaplig teorier stöder tanken om att kvinnor generellt sett inte äger samma våldsamma tendenser som män saknar argumentet reell validitet då, A: eftersom det idag inte existerar några matriarkat som skulle kunna påvisa sådant, och B - det går direkt emot det förstnämnda argumentet. Om det inte existerar några biologiska skillnader kvinnor och män emellan, hur kan man då hävda att en sådan markant skillnad skulle ske vid ett maktskifte? Nu motsätter jag mig absolut inte idén, men jag förstår inte resonemanget hos de personer som går in i debatter med motsägelsefulla argument.
Nu har jag radat upp två radikala grupperingar och kanske sitter du nu och tänker "ja så är det ju i extrema fall", men förekommer ingen motsägelsefull argumentation inom "mainstream-politiken"? Jodå, det är klart att det gör. De flesta - om inte alla - sådana partier är minst lika goda kålsupare som sina extrema blockfränder, för visst finns det motsägelsefulla agendor även här.
Inom högern anser man sig strida för liberalism och menar att det innebär mer frihet för individen när det i själva verket handlar om mer frihet för företagsverksamheten, därav det mer passande uttrycket "marknadsliberalism". Önskar man strida för individuell frihet borde man lägga fokus på att förbättra skolväsendet, sjukvården och äldreomsorgen med hjälp av skattepengar m.m., inte privatisera dessa för att införa konkurrens och upprätta samhällsklyftor. För reliabiliteten - utifrån historiska fakta - står i fallet ovan till favör för en ytterligare samhällssplittring där de som huserar över majoriteten av resurserna också har råd med bättre skola, sjukvård och äldreomsorg, men då resurserna inte är oändliga innebär det även att denna del troligtvis kommer vara procentuellt liten.
Inom vänstern anser man sig arbeta för solidaritet samt social rättvisa och menar att alla människor har samma värde. Genom historien har man dock vid flertalet tillfällen tummat på sådana värderingar genom att exempelvis ge efter för utländsk politik eller inte ens dyka upp när man i riksdagen röstar om kärnfrågor. Det sistnämnda exemplet är särskilt viktigt då det är relativt färskt och faktiskt berör miljontals människor.
Att lyfta fram att alla inom politiken är vanliga människor är viktigt. Självklart kommer de göra bort sig någon gång ibland, precis som vi andra då och då gör våra misstag. Men sådana misstag bör inte uppstå ur chansningar, egocentriska val eller hybris. Vi är ju många som påverkas av en "liten" grupp människors val, bråk och idéer, en grupp som dessutom ska företräda oss. Då är väl det minsta man kan begära att de också gör just det, utan att låta deras personliga vinstintresse och/eller känsloliv gå före.
Tack för att du valde att läsa dagens inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar