Det går nästan inte en dag utan att jag stöter på ett tids-hybriskt inlägg, det vill säga ett sådant där man förkunnar hur människor förr i tiden var så "oerhört korkade" och hur vi som lever idag är nästintill fullkomna. "Nog har vi brister" säger samma människor, "men det är ju inte alls så illa som (insert vad som helst)". Och nej, det kanske inte "är så illa som…" men det betyder inte alls att människan nått något sorts naturvetenskapligt apex. Vi gör fortfarande dumheter, dumheter våra barn-barn kommer att skratta åt att vi höll på med.
2013 införde man ifrån regeringens sida ett förbud mot sexuella övergrepp på djur. Ja, 2013!
Ett sådant beteende var kanske inte socialt acceptabelt innan 2013, men detta var året då man lagstadgade emot det. De som önskar utnyttja djur sexuellt blir istället tvungna att supa djuret under bordet och/eller klä det "slampigt", då kanske domstolen friar den åtalade med motiveringen att djuret bad om det.
"Nä alltså, Maja var ju nyklippt. Går man omkring sådär tunnhårig och stryker sig mot folk så får man väl va' beredd på att de tar det på fel sätt?" (Ooo, vad mycket ironi det fick plats med så tidigt i texten.)
Ifrån regeringsnivå inför man reformer som syftar till att urholka den välfärdsmodell Sverige är känd över hela världen för. Sjukvården, skolan och ålderdomshemmen, ja allt ska plötsligt privatiseras!
Vad gör befolkningen åt detta? Vissa sitter hemma och klagar, vissa sitter på jobbet och klagar, vissa bryr sig inte alls utan tycker att det är rättvist. "Varför ska jag hjälpa någon annan?" är ord som betecknar den ny-liberala cynism som genomsyrar samhället idag.
När man ser någon misshandlas på gatan så går man inte emellan. "Han/hon har säkert gjort något för att förtjäna det" är även de ord jag hört många kläcka ur sig. Men vart tar samhället vägen om ingen bryr sig eller vill hjälpa någon annan? Vad händer den där gången du attackeras då du går hem sent på kvällen och de som ser detta tänker likadant: "du har säkert förtjänat det"?
Varför jämför vi oss själva med personer som levde i samhällen som inte i närheten hade tillgång till den teknologi, vetenskap, kunskap om världen som vi faktiskt har idag? Är det enda sättet vi skiljer oss ifrån dåtiden, att vi inte längre mördar och våldtar i samma omfattning man gjorde förr?
Kanske vore det bättre att fokusera på nutiden, det underlättar troligtvis. Önskar man utveckla dagens samhälle till någonting ännu bättre är det svårt att göra det genom att endast se till vad vi har idag som vi inte hade för 100 år sedan. Men samtidigt borde ju en sådan tillbakablick också visa för oss att progression faktiskt är möjligt. Vi kan ändra allt om vi bara vill!
Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar