Att göra det man inte fått lära sig

Mäns interaktion i grupp kan skilja sig ganska markant ifrån deras beteende i mindre konstellationer, som den personliga 1-on-1 konversationen. Mäns beteenden i intima miljöer och under personliga samtal kan väcka särskilt intresse hos den person vars intresse ligger i frågor rörande socialt genus. Då främst i den markanta skillnad som märks mellan dryadbaserade interaktioner (mellan max 2 deltagare) och triadbaserade interaktioner (minst 3 deltagare). När minst 3 personer är närvarande upprätthålls interaktionen generellt sett via en förutbestämd mall. Denna mall har undermedvetet skapats av gruppen och ger förslag på godkända, samt icke godkända diskussionsämnen, vem som får uttrycka sig hur m.m. Detta sociala ”regelverk” växer fram tillsammans med etableringen av gruppen.

Vad som är särskilt intressant är då två personer som normalt möts i en grupp möts utanför denna grupp. Då uppstår ett nytt socialt regelverk som bestäms av dem själva. Om en särskilt dominant part inte längre är del i en sådan interaktion kan detta ta sig uttryck i att någon, eller båda parterna, vågar uttrycka egna idéer och tankar på ett annat plan. Kommer individerna överens om att man vill ha ett mer ”öppet forum” och inte begränsa varandra, finns chansen att dryaden lämnar triaden för att forma en annan, mer social-liberal gruppering. Givetvis kan det även gå åt andra hållet, exempelvis då religiösa grupperingar lämnar moderreligionen för att man anser sig vara mer radikal och önskar reglera gruppen ytterligare. Om en part som önskar reglera en socialt liberal grupp ansluter sig till denna finns tre olika utfall: (1) personen erhåller legitimitet i gruppen och övertygar eller övertalar individerna att gå med på dennes förslag, (2) personens värderingar förändras över tid varpå den anammar gruppens värderingar, eller (3) personen utesluts och/eller ignoreras av gruppen. 

För att återknyta till genustemat tycks det alltså existera en mer avslappnad, mer "moderlig" sida som kommer fram under enskilda samtal eller då gruppens normer tillåter sådana uttrycksätt. Vart härstammar då denna sida?

Generellt sett uppfostras barnet av modern; det är emot henne barnet visar känslor och vänder sig när det känner sig hotat. Faderns roll är av mer "familje-juridisk" natur. I det genomsnittliga hemmet understår sig kvinnan - mer eller mindre - mannen. Detta behöver inte betyda att man som kvinna går omkring med kutrygg och gömmer sig i huset, eller ens att man betraktas som hunsad. Samhällsnormer är inte alltid så enkla att ta fäste på.

Skälet till att mannens "lugna" sida uppvisas i miljöer där sådant godkänns kan ha sitt ursprung just i dennes koppling till modern. När pojken blir äldre skapar den sig en egen identitet som via rådande samhällsnormer omöjliggör uppvisande av sådan femininitet denne tidigare fått bekanta sig med och känt trygghet i. Till detta ansluts den påtvingade bilden av fadern som den korrekta förebilden, en roll barnet väldigt sällan har samma koppling till. Därav måste barnet, som då blir tonåring, kvickt skapa sig en bild av den manliga rollen som kan bli väldigt skev vilket därigenom ger upphov den osäkerhet inför dennes nya samhällsroll. Detta skulle teoretiskt kunna vara ett skäl till att pojkar i tonåren är såpass osäkra, särskilt med anknytning till kvinnorättkampens framväxt då allt fler tonårspojkar tycks uppvisa ett större känsloliv än tidigare generationer, under samma ålder. Den långa period man lärt sig bli människa under mammans vingar tillintetgörs alltså i samband med att barnet kastas ut i samhället och förväntas "bete sig som en man", en roll denne aldrig nödvändigtvis förväntats ta - på egen hand - tidigare.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.