I dagarna har man ifrån riksdagen lagt fram ett förslag om att avskaffa första Maj som helgdag.
Huruvida detta är en välkommen/icke välkommen motion bestäms troligtvis av var och ens politiska övertygelse och engagemang.
Men nog finns det argument både för och emot idén.
Först och främst bör man inte glömma att Sverige har en stolt socialdemokratisk tradition, där första Maj varit av stor vikt för många. Under senare tid har datumet etsat sig in i det sociala medvetandet som en dag då man celebrerar uttrycksrätten och andra friheter många i västvärlden idag tar för givet.
Under första Maj stoltserar dagligt politiskt engagerade sida vid sida med icke politiskt intresserade för att propagera för sin sak. Men det är i detta propagerande man upptäcker att den politiska bredden på de medverkande är ganska smal.
Senast jag observerade ett första Maj tåg talade samtliga plakat om önskemål utifrån en röd-grön politik, vilket i och för sig inte är särskilt underligt då första Maj är en dag med i arbetarnas intresse i fokus. Men inte ett endaste plakat talade om blåa åsikter, om jag dristar att uttrycka mig såpass generellt.
Är det rätt att avsätta en dag i en politisk inriktnings tecken?
Ur historiskt perspektiv skiljer sig vårt förhållande till det röda blocket relativt kraftigt ifrån det vi har med det blå, men är det i dagens samhälle verkligen moraliskt korrekt att låta en dag vara avsedd för endast en viss politisk inriktning?
Om vi vinklar resonemanget en aning: hur känns det för de politiska organisationer som befinner sig höger om den centrala delen av den politiska "linjalen" att de på andra sidan har en egen helgdag? Om man stöttar en högerpolitik kan det säkert kännas diskriminerande att man lever i ett land där motståndarblocket fått en helgdag till sin ära. Då inte sagt att man bör införa ex. en "första September" för den motsatta sidan, det är inte nödvändigtvis en lösning.
Ett förslag är ju att man - på samma vis man visar hänsyn för religion - låter de som önskar fira första Maj också ta ut den dagen som en helgdag, om motionen röstas igenom. Men då uppstår ju också problematik. Hur vet man vem som kommer vilja ta ut den helgdagen på moraliskt korrekta grunder, och bör denne då erhålla även den helgdag som institutionerats för resterande samhällspopulationen? Om man återigen drar jämförelsen till religion så är det ju faktiskt så att man tillåter religiösa helgdagar varpå det senast nämnda förslaget i denna text inte låter så fel ändå.
Men då uppstår ett annat demokratiskt dilemma: vem ska bestämma vad man bör ta hänsyn till och inte? Vart drar man gränsen för vad som kan anses vara viktigt p.g.a. en individs politiska eller religiösa övertygelse?
Första Maj har en viktig plats i Sveriges historia. Tack vare socialdemokratin och arbetarrörelsen har landets invånare erhållit gratis sjukvård, skola och en social säkerhet som andra länders invånare blickar på med avund. På många platser världen om framhålls Sverige som ett exemplariskt samhälle, just tack vare denna sociala trygghet, men ur objektiv synvinkel: finns verkligen risken att detta kommer att förändras om man avskaffar första Maj som nationell helgdag? Fortsätter inte inte den socialdemokratiska etiken och moralen att existera i folksjälen hos de som anammat den?
Min egen åsikt om denna motion är spretig. I försöket att hålla mig objektiv inom resonemanget ser jag såväl negativa som positiva sidor med motionen. Men vad tycker du? Lämna gärna en kommentar.
Tack för att du läste dagens inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar