Vissa menar att människor finns för att vi är skapade i avbild av en gud, vissa menar att flera gudar står bakom vår existens, och vissa säger att vi skapades av en slump.
De flesta av oss tycks söka efter ett generellt syfte med vår existens, men måste en sådan finnas?
Människan har en fantastisk förmåga att fylla i luckor som uppstår i omvärlden. Flertalet av dessa "fyllningar" är av tveksam karaktär. Detta till trots står individer på rad för att få ta del av idéerna, utan att ifrågasätta, utan att fundera över den validitet påståendet äger, för visst är det lättare att bara godta någon annans idé utan att behöva fundera över den?
Men varför är människor så benägna om att finna en generell mening med vår existens?
Känner vi oss verkligen så ensamma att vi måste söka efter samhörighet på "existentiell" nivå?
Vi skapas, därefter väljer vi - eller som vissa psykologiska banor menar, väljer vår omgivning - vad vi ska anamma för "mening" med vårt liv. Men oavsett inriktning så delar vi ändå - kanske p.g.a. logistiska begränsningar då vi fortfarande är fast här på vår planet - någonting: den inriktning vi tar i livet fyller en samhällsnytta. Man går med i spelet och väljer den bricka som passar bäst, eller i vissa fall - tyvärr - den man tilldelas och försöker sedan göra det bästa man kan med vad man fått. För man får ju inte glömma att den enda som kan styra upp i tillvaron är man själv!
Generellt sett har människan getts en fantastisk frihet att själv bestämma sin livsmening, i vart fall i större utsträckning än många andra varelser vi delar jorden med. Det finns individer som använt denna möjlighet för att skapa en lyxtillvaro för sig själva utan att ta hänsyn till andra, men det finns också de individer som driver på i sitt anletes svett, ger upp av sin egen tid för att andra människor ska ha få leva i en bättre tillvaro, och självklart de som lever i mitten av de två.
Kontentan är att de som tar tillfallet i akt och kommenderar livet åt det håll man önskar är de enda som har möjlighet att nå sitt önskade mål. Att sälla sig till redan existerande grupperingar kan skapa en social gemenskap i vårt liv, och om det räcker så absolut! Kör på! Men för de som känner att någonting fortfarande fattas, för de som ofta byter social gruppering: det är troligtvis inte nog. Vad är det Du egentligen vill göra? Vad är din högsta önskan utöver att fylla det där sociala tomrummet?
Självklart behöver vi social kontakt, men det får aldrig vara på bekostnad av oss själva eller våra önskningar!
Tack för att du läste dagens inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar