onsdag 6 november 2013

Det är vi som skapar idealet!

En ständig debatt pågår om medias inverkan på vårt liv.
Man beskyller mediala kampanjer för att unga flickor lider av anorexia, att unga män är osäkra över sin manlighet och mycket annat.
Men hur kommer det sig att media har sådant stort inflytande på vårt liv?

Visst, media finns överallt så det är svårt att inte lägga märke till det. Men det är skillnad på att lägga märke till något och vara uppmärksam på något. Ett vanligt förekommande fenomen är människor som låter media påverka deras liv, hur man ser på andra, hur man beter sig m.m. Men kan man nödvändigtvis beskylla media för detta, eller är det omgivningen som uppmuntrar efterapning av fiktiv verklighet?
En "normal" person som ser en actionfilm kommer inte att skaffa sig ett vapen för att sedan gå ut och skjuta andra människor lika litet som en skräckfilmsentusiast kommer ge sig ut med kökskniv och börja attackera andra nattetid. Hur kommer det sig då att man influeras så kraftigt av andra inslag?

Korrelationen mellan att vara - för tjejer - pinnsmal och litet korkad, eller - för killar - muskulös och högljudd, samt äga monetär rikedom och vara framgångsrik är ständigt förekommande. Kanske för att makt och "skönhet" är sådant som intresserar oss. Att skönhetsidealet är ju pinnsmal och muskulös är inte ett problem i sig, snarare är problemet att man accepterat ett sådant skönhetsideal. Möjligtvis för att media presenterat den bilden för oss under en längre tid, men med den tankegången hamnar man tyvärr bara i ett cirkelresonemang.
Så hur skulle man kunna göra för att se till att människor inte influeras av denna typen av ideal?

När vi umgås med vår släkt och våra vänner, slänger vi - vad vi själv anser vara - deras fysiska "brister" i ansiktet på dem? Nej, jag känner få personer som gör det. Så varför inte etablera ett liknande tänk på sin omgivning. För det är ju så att våra åsikter formar vår världsbild. Äger man en negativ åsikt om någonting bävar man för att själv hamna i en sådan position, ex. att inte vara nöjd med en kroppsdel eller sin livssituation. Men den fysiska skepnaden påverkar egentligen inte den psykiska. En mindre attraktiv människa kan ha den vackraste personligheten precis som den mest attraktiva kan vara rent apatisk i sitt uttryck. Och de flesta säger sig redan veta detta men fortsätter ändå att beklaga sig över hur media påverkar oss alla.
Men, nu vill jag påpeka, som jag gjort mycket den senaste tiden, att ingenting har mer inflytande över vårt liv än vad vi är villiga att ge det. Går man runt och försöker hitta fel på sig själv eller sin omgivning kommer man också att göra det. Om man lär sina barn att de är bra som de är kommer de troligtvis att bry sig mindre om hur reklamen hävdar att man ska se ut. Det är en knepig balansgång men jag tror tyvärr att många tar den kortare vägen och väljer att beskylla media för sina egna, eller sina barn, vänner och bekanta beter sig, än att faktiskt bete sig som en vuxen människa och ta ansvar för sina egna handlingar! Att gå omkring och beskylla någon annan för det egna beteendet är barnsligt!

Så, man kan gå på hela mediacirkusen och vara övertygad om att man måste skaffa det senaste klädesplagget, den nya prylen, den nyaste bilen och sedan bete sig på ett stereotypiskt sätt. Eller så kan man inse att den enda som skapar min omgivning och världsbild är jag själv. Det kan vara litet jobbigt att möta andra som helst svalt en samhällsparadigm men frågan är ändå om det inte är värt det i slutändan.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

“Everything we hear is an opinion, not a fact. Everything we see is a perspective, not the truth.” - Marcus Aurelius