Världen vandrar på men en sak ändrar sig aldrig...
Människan påstås ha existerat i många tusentals år men som en av dessa känner jag att det är min plikt att ifrågasätta den nedskrivna historien och attackera påståendet med en enda fråga; är det sant?
Jag har inte bevittnat vår historia och kan inte säkerställa sanningshalten i påståendet.
Flera väljer idag att sätta sin tilltro till vetenskapen, dock vill jag påpeka att vetenskapen är, och förblir, en fabrikation av människan som idag placerats på en piedestal inte helt olik den kyrkan befann sig på för en kort tid sedan.
I dagens samhälle ser allt för många de påståenden som lagts fram av vetenskapsmän/kvinnor som absoluta fakta och verkar helt glömma bort att det är helt vanliga människor som står bakom påståendena.
Ett påstående är endast sant till dess det motbevisats, se bara på t.ex. Darwin och Eratosthenes där den tidigare nämnda (liksom många andra nytänkare) först hånades på grund av sin tes.
Som jag tidigare nämnt är det omöjligt för mig att säkerställa att de här två individerna faktiskt existerat då jag endast läst om dem men jag väljer att lyfta fram dem för att styrka min tes.
Enligt mig är den totala tron på vetenskap mycket farlig och negativ vad gäller människans utveckling.
Vetenskap kan säkert bidra med en hel del svar på materiella frågor men det finns många andra områden där vi måste lägga mer tillit till oss själva när det kommer till sökande efter svar.
Att liksom vissa "New Age"-inspirerade rörelser säga att människors själ stannar kvar på jorden (om än i en annan dimension), är också påfrestande för den mänskliga utvecklingen.
Om vi förutsätter att något förhåller sig på ett visst sätt finns en stor chans att vi slutar söka svar i ämnet.
På samma sätt får vi inte glömma bort att vetenskap inte är en absolut sanning utan endast en temporär sådan.
Tillsammans är vi starka, tillsammans är vi fria!
Vänta lite nu... Måste läsa detta igen...
SvaraRaderaVetenskapen en fabrikation av människan? Öh..?
Är inte vetenskap när man på ett systematiskt och metodiskt sätt använder sin kunskap för att förstå sig på något i sin direkta/indirekta omgivning? Hmm...
Förstår inte alls vad du är ute efter...
Försöker du vara utmanande på något matrix-aktigt vis? I så fall så kan du ju förstås ha alldeles rätt! Vi KAN ju förstås ha uppstått för 5 min sen, blivit programmerade med falska minnen och sen placerats på denna planet som ett experiment av en överlägsen utomjordisk intelligens som försöker imponera på sin storbystade lärarinna i intergalaktisk fysik... Men det känns som en rätt omständlig utgångspunkt!
Istället så har vi bestämt oss för att basera våra slutsatser på den fakta som vi anser vara mest sannolik utifrån kunskapan vi besitter idag. Detta sätt som enligt dig är "farligt och negativt vad gäller människans utveckling" är enligt mig det mest effektiva och säkra tillvägagångssätt som vi idag möjligtvis kan ha för att dra slutsatser! Dina teorier saknar impact så länge du inte baserar dom på någonting och passar bäst i påkostade amerikanska sci-fi filmer, en genre som jag uppskattar mer än dom flesta men även om det bara är uppenbar fiction så har dom mera substans än dina lösa teorier här ovan...
Sjysst blogg förresten!
Peace/Fred
Haha, vetenskap verkar ha missuppfattats som begrepp!
SvaraRaderaVetenskap fungerar dock som bäst när man använder båda delarna av hjärnan, både den vänstra som ser logik och den högra som ser helhet.
det finns dock en mycket snäv definition av vad vetenskap är av vissa i "branschen". Den vänder jag mig gärna emot.
Som att allt som inte kan mätas och bevisas inte finns.
Finns forskare som på allvar hävdar att vi är ensamma i universum för att man inte hittat nåt med deras mätinstrument!
Andra bortförklarar allt liv efter döden eller själar för att man inte kunnat "bevisa" vetenskapligt.
Man kan varken väga eller mäta en själ.
Det finns dock folk som kan se auror. som är en spegling av själen.
Visst är det sant att allt inte kan mätas och vägas och beroende på vem du är så behöver du mer eller mindre substantiella bevis på vad som finns eller inte...
SvaraRaderaSom exemplet med aura som Jerry påvisar...
För mig så räcker det med den negativa energin som fyller ett rum efter att två har bråkat, när man ovetandes träder in i rummet så kan man känna av laddningen utan några visuella bevis för att en konfrontation har ägt rum. Däremot så anser jag inte att auran är någon form av bevis för själens existens, utan att det mer är som en förlängning av oss själva men det baserar jag endast på mina egna funderingar.
I frågan om utomjordiskt liv så får jag även där bygga mina argument på en mycket tvivelaktig research som jag utfört på hobbynivå sen unga år. För mig räcker det att se hur "villigt" livet verkar uppstå här på jorden, även i de mörkaste, mest fientliga miljöer har livet lyckats anpassa sig och nu senast så har Nasa funnit en arsenikbaserad livsform som enligt forskarna inte borde kunna existera.
Att det finns liv på fler planeter än vår är därför enligt mig inte en fråga utan ett faktum men som sagt så beror det igen på vad man anser vara bevis nog...
Jag kan tänka mig att de forskare som påstår att det inte finns mer liv i rymden är påverkade av den kollektiva galenskap som vi refererar till som religion och man kan lugnt säga att vi har sett vilka konsekvenser den sinnesrubbningen kan ha.
Det är när vetenskapen blir religion som det blir farligt.
SvaraRaderaVetenskap i sig är ju bra.
Det är när man bara förlitar sig till sina egna "godkända" metoder som det kan bli fel. Och har så stor tilltro till dom att allt annat blir "fel".
DET är farligt.