torsdag 17 oktober 2013

Kalla inte mig för "hen" så kallar inte jag dig för "häst"

Språktillskottet "hen" har sina positiva, men även negativa, sidor.
Positivt, då tänker jag först och främst i obestämd form, är ex. då man inte vet vilket kön en ofödd bebis har kan man referera till denne som hen.
Men när bebisen sedan föds bör denne erhålla korrekt epitet: "han" eller "hon".

Men, då gör vi ju skillnad på kvinnor och män! Ökar inte det samhällsklyftorna ytterligare?
Nej. Identifiering sammanfaller inte med segregation, det handlar istället om miljöpåverkan. Att benämna en individ "han" eller "hon" är inget som bör ses som en social hierarkisk-separationsaktion, utan äger snarare syftet att stärka personens individualitet. De som saknar en individualitet tenderar att senare i livet utveckla en osäkerhet, emot den egna individen och omgivningen. En sådan osäkerhet kan förstärka social alienering gentemot andra etniciteter, nationaliteter, och även kön m.m. Då inte sagt att allt detta står eller faller i och med det epitet ett barn erhåller, men det kan mycket väl vara den lilla droppe som får bägaren att rinna över.

Kampen för jämställdhet vinns inte genom att ersätta ord i ett lexikon. Det handlar om att förändra en existerande samhällsparadigm.
En vän till mig berättade att denne under ett besök i Afrika häpnat över den totala brist på objektifiering som rådde där. Männen och kvinnorna betedde sig - relativt - som jämlikar runtom varandra, inga vandrande blickar, busvisslingar eller sexistiska kommentarer. Givetvis finns även platser där sådant beteende förekommer också i Afrika, men för honom var det fascinerande just p.g.a. skillnaden mellan vår västerländska syn på sexualitet och det samhälle han nu befann sig mitt i. En samhällsparadigm jag knappast tror har framkommit p.g.a. litterär genus-neutral progression.

Hur kan jag arbeta för ett mer jämställt samhälle?
Genom att stötta modeindustrin, segregerande inslag i media, och idén om bestämda könsroller, motarbetar man arbetet för ett jämställt samhälle. Att rikta sitt fokus mot något så o-fruktsamt som positivistisk genus-definiering är ingenting som kommer ge resultat.
Missförstå mig inte, ordet hen är ett välkommet tillskott i rätt kontext, men bör absolut inte ersätta han eller hon när man talar om någon i bestämd form, då man negligerar en del av personens individualitet. Det i sin tur kan vara lika kränkande som att ge något ett öknamn, kalla någon för ett fult ord, eller ignorera någon.
Ex. när jag som yngre hade långt hår och arbetade inom serviceyrket. Ibland dök det upp personer - såväl män som kvinnor - som sa "oj, jag trodde att du var en tjej/kvinna" för att sedan hånskratta. Det var inte särskilt lustigt. Inte p.g.a. könsbestämmelsen, nej de hade likväl kunnat säga "oj, jag trodde att du var en häst" (jag är medveten om att denna mening går att misstolka om man är ute efter onödigt bråk) då det handlade om en härskarteknik, att frånta någon ett epitet som är en vital del av dennes individualitet.

Har du en idé som rör samhällets utformning, tänk över den först. Våga syna den ifrån olika naturalistiska, sociala och politiska håll. Våga utsätta den för andras kritik, och se om idén fortfarande håller. Om inte, kan man alltid återvända till ritbordet och förbättra idén. Men om den håller, kan det innebära en enorm, positiv samhällsförändring. Under den senare kategorin faller dock inte idén om att ersätta "han" och "hon" med "hen" i bestämd form.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

“Everything we hear is an opinion, not a fact. Everything we see is a perspective, not the truth.” - Marcus Aurelius