Man ville ha sänkta skatter, men vill inte tumma på välfärden.
Man önskade mer pengar i fickorna, men blev sedan förbannad över att jobben "out-sourcas".
Människors ointresse för politiken fick dem att gå till valurnorna och lägga sina röster på en politisk motpol av rent missnöje, för att ett par år senare gnälla över resultatet av deras agerande.
Samtidigt får jag ofta höra ifrån människor att de "inte är intresserade av politik".
Vad gör de i sådant fall vid valurnorna?
Författaren Anatole France ska ha sagt något i stil med att folket i en demokrati är underkastat sin egen vilja, vilket är ett hårt arbete. Jag vill tro att han med detta försökte förklara hur det med individens demokratiska rättigheter också följer förpliktelser. Genom konformitetssamhället tycks dock många ha tagit avstånd ifrån sådana förpliktelser för att förlita sig blint på medias politiska täckning. Vad som är farligt med att endast förlita sig på en viss politiskt färgad källa är att informationen konstant vinklas och förvrids för att passa in i den politiska paradigm som råder inom färgningen.
Där man exempelvis anser sig värna om solidariteten på vänsterkanten, anser man sig arbeta för liberala ändamål på högerkanten. Detta går givetvis att bryta ner i mindre komponenter.
Inom såväl vänster- som högerblocket finns extremister, sådana som väljer att ta det steget längre. Sådana grupperingar kan vara mer eller mindre skadliga för omgivningen, men vad de alla har gemensamt är "gruppindoktrineringen" som formar individernas sociala-medvetanden.
Men utanför de politiska ramarna rör sig idag människor som saknar intresse för politik, samma politik som påverkar deras barn, barn-barn, i fortsättande led. Med bristande politik följer också bristande levnadsförhållanden. Jag lägger ingen värdering i huruvida sådan politik är röd eller blå, utan är övertygad om att man genom symbios bör kunna frambringa en hybrid med det bästa ifrån båda sidor.
I dagens politiska klimat är det inte väljarnas intresse som står i centrum, det har blivit ett maktspel där man med alla medel försöker hamna på topp. Och om våra politiker inte kan bete sig som vuxna och förtjäna sina väljares respekt, hur kan de då förvänta sig deras lojalitet?
Genom att bete sig som vuxna, ansvarstagande individer i ex. tv-debatter, genom att ge sina väljare svar istället för fler frågor, eller genom att inte peka ut sin motståndares brister för att täcka upp sina egna, kan man få väljare att intressera sig för politiken och förhoppningsvis börja se den politiska banan för den värdefulla yrkesinriktning det faktiskt är.
Men då krävs att alla politiker föregår med gott exempel, också beter sig värdigt och inte kränker den politiska seriositeten genom diverse tjuvknep!
Tack för att du valde att läsa dagens inlägg!
- - - - -
Detta är mitt 100:ade inlägg! Jag vill tacka alla som följer/har följt denna blogg och bemödar sig att besvara inläggen, såväl kritiskt som upplyftande. Man brukar säga att tiden går fort när man har roligt, det kan jag hålla med om.
Flera gånger har jag kikat på äldre inlägg och känt att "oj, där kunde jag uttryckt mig bättre", eller i vissa fall, inte uttryckt mig alls. Men samtliga inlägg får vara kvar som en påminnelse till mig själv och andra om den konstanta utvecklingen alla bör gå igenom. Vågar man inte utvecklas, ifrågasätta sig själv och de åsikter man bär på, tappar man en stor bit av vad det är att vara en fri individ. Även den friaste politiska inriktningen kan ha en fängslande effekt på tillvaron.
Så, 100 inlägg. Jag planerar att fortsätta länge än och fastän många av de saker jag tar upp är återkommande, hoppas jag att även Du finner det intressant att se hur tankebanorna utvecklas samt hur ny information och nya tankesätt kommer till. Tack än en gång för att Du väljer att läsa det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar