måndag 21 oktober 2013

Skillnaden mellan debatt och diskussion

I dagens socio-politiska tillvaro premieras de som tycks ha svar på det mesta.
Genom att ropa högst och nyttja sig av ad hominem för att skämma ut sin(a) motståndare kan man bygga en beundrarkrets lika stabil som valfritt luftslott.
Men passar sig verkligen ett aggressivt beteende i diskussion så väl som debattering?

I en diskussion handlar det inte nödvändigtvis om att övertyga de andra deltagarna om att man har rätt, utan om sökandet efter kunskap, om den konsensus man når tillsammans. Tillåter man inte de andra deltagarna att uttrycka sin kunskap utvidgar man inte heller sin egen utan lämnar diskussionen med samma information man startade med. Det är litet "A och O" i ett demokratiskt samhälle: alla har rätt till en åsikt. Om t.ex. person B inte håller med om person A's åsikt är det endast upp till person B att - genom övertygande argumentation - omvända person A.
Ett säkert sätt att misslyckas med en sådan argumentation är att uppträda aggressivt, med icke övertygande argument, eller genom att nyttja s.k. ad hominem.

Med Internet har det blivit lättare att delta i öppna diskussionsforum, men då text kan tolkas väldigt objektivt är det svårt att föra framgångsrika diskussioner med oseriösa diskussionsdeltagare. En persons förmåga - om än begränsad sådan - att resonera objektivt är vital för att denne ska kunna åstadkomma någon skillnad i en seriös diskussionsgrupp. Ex. på icke fruktsamma diskussioner: att diskutera förintelsen med en "förnekare", eller månlandningen med en konspirationsteoretiker som är övertygad om att det hela var en bluff, eller varför inte vapenlagar i USA med en person som bestämt sig för att regeringen tänker attackera landets befolkning, av någon outgrundlig anledning. Sådan diskussion skulle istället kallas för debatt, då de parter som deltager försöker övertyga andra om deras redan etablerade tankegångar. Man är inte på plats för att ifrågasätta den egna logiken, endast för att förnedra sina motståndare och/eller framhäva sin egen logik.
För att återgå till den litterära problematiken: beroende på hur en person är inställd till författaren kommer denne tolka det skrivna ordet på olika sätt. Då en positivt - alt. objektivt - inställd person läser en relativt objektiv text kommer denne inte nödvändigtvis reagera nämnvärt, men om en negativt inställd person läser samma text kan den finna kritik i sådant den tidigare aldrig skulle kunna.
Ett typexempel är frågan "varför då?". Där en objektivt/vänligt inställd person läser meningen just som den skrivs kan en negativt inställd individ läsa det som "VARFÖR DÅ!?". Genast blir meningen aggressiv och hotande, inte för att författaren valde att skriva det så, utan för att opponenten bestämt sig för att läsa det så. Har en opponent slagit rot i en fråga som väcks ifrån annan ståndpunkt, av annan part, är det - vanligtvis - väldigt svårt att få den förstnämnde att omvärdera sin åsikt.

Mycket i världen är för oss okänt men genom att skapa förhållningssätt och sociala regler i vardagen befäster vi regelverk som underlättar vår tillvaro. Behovet av ett sådant förhållningssätt kommer troligtvis ifrån vår oförmåga att förstå sådant det inte existerar regler för.
Att diskutera fysik experter emellan är ingen konst, men börjar man tala om kvarkar, naturmekaniska förhållningssätt m.m. med någon utan kunskap om fysik kommer denne troligtvis känna sig illa till mods och försöka avsluta den diskussionen. Detta är vanligt förekommande då individer känner sig osäkra: man håller sig till det man bestämt sig för, på så vis känner man sig säker. Men samtidigt går man miste om väldigt mycket spännande när man inte vågar ifrågasätta allt, även sina egna idéer.

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

“Everything we hear is an opinion, not a fact. Everything we see is a perspective, not the truth.” - Marcus Aurelius