tisdag 16 augusti 2011

Moralpanik i England!

Den fjärde augusti 2011 sköts fyrabarnspappan Mike Duggan till döds av polis under en fredlig demonstration i Tottenham, England.
Enligt media skall en skottväxling ha skett mellan polis och en person som färdats i samma bil som Duggan varpå denne skall ha träffats av en "missriktad kula" (om det nu kan kallas för det).
Man får inte glömma att så fort ett skjutvapen används, oavsett om det är av polis, civilister eller någon annan grupp, är tanken att man vill orsaka stor skada gentemot den man strider.
I skottlossningens hetta "skulle" någon troligtvis tas ner, att målet sedan blev annat än det uttänkta gör bara det hela än värre.

Enligt Englands premiärminister berodde de efterföljande kravallerna på en "moralisk kollapps".
Visst är det, men inte åt det civila hållet.
När människor påtvingas ett system som upprätthålls av väktare (i detta fall poliser) vilka helt plötsligt vänder sig emot de man sagt sig beskydda, är det då inte helt naturligt att den grupp som attackerats försvarar sig själva?
Ständigt får jag höra att "poliser också är människor" vilket stämmer helt, men varför väljer då så många att tro på rättsväsendet som en högre makt i vårt samhälle?
Blir en polis inträngd i ett stressat läge kommer den att reagera precis som en civilist!
Rättsväsendet är uppbyggt och styrs av personer som är precis lika mänskliga som vi, som äger precis samma brister och laster som vilken annan individ.

Visst är det hemskt när människor kommer i kläm under kravaller.
Jag läste till exempel om en man som lagt 25 år av sitt liv i en elektronikbutik som nu blivit rensad och nästintill demolerad under kravallerna.
Men kan det inte vara så att människors beteende under upploppen är en undermedveten manifestation gentemot det samhälle många av oss innerst inne kvävs av?
Är det verkligen meningen att vi ska leva så här?

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

“Everything we hear is an opinion, not a fact. Everything we see is a perspective, not the truth.” - Marcus Aurelius