Som jag nämnde i gårdagens inlägg har de stora nationerna (inte minst vår polisstat i väst) planerat länge inför den kommande tiden.
"Kuwait", "Grisbukten" och en massa andra händelser som verkar ha burit politiskt relevans är ingenting gentemot vad man har planerat.
1948 deklareras den Israeliska staten av USA (!) varpå man våldsamt tvingar bort de palestinier som tidigare befolkat området in till Libanon.
Vissa vägrar dock lämna området och lever idag under belägring i området kring Tel-Aviv omringade av en gigantisk mur.
Samtidigt finns det palestinska motståndsgrupper som arbetar över den libanesiska gränsen gentemot Israel som besvarar attackerna med liknande våldshandlingar.
Men Israel som med sina allierade skulle kunnat avslutat kriget för länge sedan står bara och bevakar gränsen...
Bakom den andra sidan står den underskattade nationen Iran tungt beväpnad och beredd att komma till palestiniernas undsättning vid en eventuell konflikt med Israel.
Därav är läget mycket spänt i mellanöstern och ingen vågar ta några större kliv in på den andres territorium.
Man kan se detta som ett strategiskt viktigt moment för USA då Iran (tillsammans med Ryssland och Kina) är det största hotet vid en konflikt.
Genom att skapa spänningen nere i mellanöstern har man fått Iran att fokusera på Israel varpå man skapat sig en bas i Irak och Afghanistan (snart också i Pakistan?).
Via dessa baser kommer man sedan (vid eventuella stridigheter) kunna föra ett två-frontskrig mot Iran, ett krig på tre fronter (Europa, mellanöstern samt den som vetter mot Japan/den amerikanska västkusten) gentemot Ryssland samt ännu ett två-frontskrig mot Kina.
På detta sätt skapar de ett bättre utgångsläge för sig själva och en splittring i oppositionen som kan leda till dess fall.
Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar