Kan man äga sanningen?

Det finns människor i denna världen som anser sig besitta total medvetenheten, människor som menar att de har svaret på livets alla gåtor, kanske i små böcker, i sånger eller via något annat som givits till dem.

Oavsett objekt (varde det fysiskt eller meta-fysiskt) har individerna funnit en sol i sitt eget personliga universum, något att cirkulera kring, någonting de kan förlita sig på.

För om någon redan kommit på alla svar finns det väl ingen mening med att söka längre... eller?

Men tänk om meningen med vår existens, ja meningen med själva livet är just vårt sökande, att upptäcka.

Genom att prompt hänge sig åt en filosofi (religiös, politisk eller annan) kastar man alla andra möjligheter åt sidan tillsammans med all den information man skulle förskansat sig tack vare den nyfikenhet som existerar hos en "sökare".

Religiösa livsåskådningar är totalitära just för att få oss att sluta söka och istället sluta upp bakom en enskild individ som nedtecknat ett par ord eller skrivit en sång för 2 år (eller 2000 år?) sedan.

Samtidigt som många finner tröst i det obefintliga (men ändock existerande) faktum (?) att någon annan funnit meningen med alltet samt att de vill dela med sig av det till sina medmänniskor, tycks allt för många av dem inte ha en aning om vad det är de erhåller utav dessa "profeter".

I allt för många fall kan en "upplyst" inte förklara vare sig innebörden eller grunden till sin tro utan väljer att hänvisa till något vars majoritetsinnehåll den själv inte ens kan referera till.

Att vara "påläst" inom sin tro är essentiellt oavsett vad man har för inriktning, men att skaffa sig en personlig syn på sin tro är troligtvis än viktigare, för att bara godta alla påståenden från en källa för att det "låter bra", "är fint" eller för att källan "står för en bra sak" är (rent utsagt) korkat.

Nog kan det vara fint att ha något att stötta sig emot i svåra tider men att basera personliga beslut allenast på en tro uppdiktad av en helt annan individ med andra förutsättningar, värderingar, tankar och leverne är att förbise sina egna, äkta behov och samtidigt stöta bort sin individualitet.

För vi är ju alla människor, stötta ur samma skrot och korn; ingen är mer värd än dig och du är inte mer värd än någon annan.

Äger Du dina åsikter för att Du valt dem eller för att någon annan valt dem åt Dig?

Tack för att du valde att läsa dagens inlägg.